Thalén har rätt
För några år sedan satt jag i styrelsen för en skola. Plötsligt - från den ena dagen till den andra - lämnade fyra barn skolan. De var syskon och hade varit elever hos oss under knappt ett år. Vad jag förstod hade de hastigt flyttat från staden tillsammans med sin mamma.
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Rektor höll i ärendet. Hon kunde inte säga så mycket. Barnen hade skyddad identitet. Något hade hänt som tvingade familjen att fly. De där stackars barnen har fastnat i mitt hjärta. Hur har de det? Har de hittat en trygg plats? Eller jagas de fortfarande runt från stad till stad? Ingela Thalén är ordförande i Allmänna Barnhuset. På DN Debatt i går blåste Thalén och hennes kanslichef Bodil Långberg till strid för de drygt fyra tusen barn som under oreglerade och smått laglösa villkor tvingas leva med skyddad identitet. Jag har lärt känna Ingela Thalén som en hederlig och ärlig människa och politiker. Hon är - om uttrycket tillåts - det slags "stormamma" som många önskar skulle finnas nära den socialdemokratiska partiledningen. Nu har hon i stället öppnat sin famn för en grupp svårt drabbade och för de flesta av oss osynliggjorda barn. Barnen behandlas ofta som "bihang", skriver Thalén. Typfallet är att en av föräldrarna - så gott som alltid mamman - får skyddad identitet för att om möjligt kunna hålla distans till en man - oftast pappa eller styvpappa till barnen - som misshandlat, förföljt och/eller hotat henne. Ledare
Rutinen är att även kvinnans barn får skyddad identitet. Har familjen tur kan arrangemanget fungera någorlunda. De finner trygghet i varandra, hittar värdiga livsformer och rider ut påfrestningarna tillsammans. Att leva med skyddad identitet är svårt och schizofrent för en vuxen människa. Nytt namn, en ny historia och ideliga besvär med personnummersrelaterade myndighetskontakter mixas med en ständigt närvarande oro för att bli upptäckt av den eller dem som man gömmer sig för. n n För ett barn kan påfrestningarna lätt bli övermänskliga. Enligt Ingela Thalén gör svenska myndigheter heller inte särskilt mycket för att stödja barn som lever med skyddad identitet. Hon redogör smått absurda exempel på hur barnen behandlas: "En orimlig situation som många av dessa barn befinner sig i är att den pappa som misshandlat, hotat och förföljt ändå har umgängesrätt. Därmed förväntas barnet hålla kontakten utan att avslöja något om var och hur och under vilka namn familjen lever. En sådan orimligt psykiskt pressande situation har samhället inte rätt att utsätta barn för". n n Jag håller med. Vad är det för plattfötter som skapat dessa regelverk? Ingela Thalén lämnar flera förslag till förbättringar. Jag utgår från att regeringens barnminister Maria Larsson tar till sig uppmaningarna om bättre lagskydd och större kompetens. Överst på Ingela Thaléns lista finns ett krav om att "skyddade personuppgifter lagregleras på samma sätt som frågan om besöksförbud. Besöksförbudet innebär att den som hotar ska hålla sig borta, medan skyddade personuppgifter i dag innebär att den drabbade måste hålla sig gömd". Barn som haft oturen att födas in i familjer där deras mamma hotas, förnedras och misshandlas behöver stöd, skydd och support. Dagens regelverk tycks snarare erbjuda motsatsen. Problemets ursprung - den misshandlande mannen - skyddas medan barnen jagas.