I en ny bok avslöjar den norske journalisten Karsten Tveit att det snarare var "tät" än "tyst" diplomati som fick loss fångarna. Svenska regeringen betalade enligt Tveit fem miljoner kronor till gisslantagarna. Pierre Schori var kabinettssekreterare på UD 1988. Till Ekoredaktionen medger Schori att det var pengar inblandade i frisläppandet. Dåvarande försvarsminister Roine Carlsson förfogade över en hemlig fond som kunde användas för extraordinära utgifter.
Visst är det riskabelt att belöna gisslantagare. Risken finns att smaken på lättförtjänta pengar ökar. Fler svenskar ute i världen kunde ha blivit pengasugna terrorgruppers fångar. Jag utgår från att regeringen prövade alla andra vägar innan Carlsson tog upp plånboken.
Tyst diplomati har sina begränsningar. Att sätta hårt mot hårt ger heller inte alltid goda resultat. Pengar är ett erkänt smörjmedel för att lösa upp låsta lägen. Jag moraliserar inte över detta. Männens liv räddades trots allt.