En match där det bara spelas mot ena målet - där det även saknas målvakt - är inte särskilt upphetsande. Resultatet är givet på förhand. Publikens och kommentatorernas reaktioner och omdömen är helt förutsägbara.
Känslor av det slaget rullar in i min själ när jag tar del av Dagens Nyheters senaste granskning av påkostade och inte upphandlade interna fester. Denna gång är det Säkerhetspolisen som slagit på stort.
Plats således för en högstämd och moraliserande drapa om att varje skattekrona ska användas effektivt och till det ändamål den är avsedd för?
Nja. Det jag knappt ids skriva, ids sannolikt få att läsa.
Matchen om skattekronornas användning är värd ett annat och i mina ögon mer spännande perspektiv.
Det finns dem som hävdar att uppkomna vinster i välfärdsföretag är ett uttryck för skattekronor som används fel och för syften som skattepengarna inte var avsedda för. Som DN skildrade tidigare i år så kan det vara på det viset. I vart fall om vinsterna till stor del uppstår genom överfiffiga interna lån och ränteavdrag. Den som är verksam i skattefinansierade branscher ska helt enkelt inte uppträda på det viset. Vilket nu den hårda vägen har sjunkit in hos de företag som tidigare ägnade sig åt överdrivet räntesnurrande.
Det förhåller sig emellertid annorlunda med ekonomiska vinster som orsakas av att välfärdsföretag med hög kvalitet utför precis det som skattebetalarna - via sina ombud i politiken och förvaltningarna - har beställt. Dessa vinster betalas per definition inte av skattebetalarna. Vinsterna är ett resultat av ett bra organiserat och genomfört arbete.
På motsvarande sätt är ekonomiska förluster i välfärdsföretag heller inte en angelägenhet för skattebetalarna. Det som konstituerar ett företag är i grunden just strävan efter vinst och eget ansvar för förluster. Om företagens vinster är bestående och stora kan skattebetalarna genom sina ombud dra nytta av detta genom att hålla igen på ersättningarna såväl till företagen som till egna förvaltningar som utför ungefär samma sysslor som företagen.
Företagens intresse för vinster är således inte alls liktydigt med felanvända skattepengar.
Statliga myndigheter - som t ex Säkerhetspolisen - har inga vinstintressen. Detta till trots är det uppenbart fullt möjligt att använda skattepengar på ett tveksamt sätt. Att ordna en personalfest är självfallet inte moraliskt förkastligt i sig. Det är omfattningen i sig - 5, 3 miljoner kronor för 1000 deltagare - som antyder att skattekronor använts på ett felaktigt sätt. Allvarligt är också att myndigheten inte upphandlat festen. Upphandlingens syfte är just att få bästa möjliga utfall för satsade skattepengar.
Vare sig vinstintresset eller avsaknaden av vinstintresse duger som förklaring till att skattebetalarna långt ifrån alltid får avsedd kvalitet för sina pengar. Problemet är att skattebetalarnas ombud brister när det kommer till beställningar och uppföljningar. Med tanke på att ungefär hälften av ekonomin rullar runt i den politiska sektorn är detta inget litet problem.
Moraliska fördömanden nyttar föga. Det krävs däremot struktur och ordning och reda i de politiska ledningskretsarna. Då kan det bli match igen. Till skattebetalarnas fromma.