Tålamod är en dygd
Sifomätningen i går är en fin liten julkapp till Socialdemokraternas Mona Sahlin och hennes koalition.
Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den gamle före detta moderata partisekreteraren och ställföreträdande partiledaren hyllade Tålamodet som en av de viktigaste politiska dygderna. Så är det. I politik gäller att kunna bida sin tid, att stå ut med urvattnade kompromisser och att ha gott sittfläsk; kort sagt att ha stort tålamod.
Bland dagens aktiva politiker är det framförallt Mona Sahlin som levandegör begreppet tålamod. Hon snubblade på målsnöret i partiledarloppet 1996. Hon bet ihop och spelade utan gnot och gny långt bak i Göran Perssons olika regeringar. Osannolikt nog kom hon igen. Elva år efter sitt ras blev hon vald till partiledare. Står sig dagens opinionssiffror har hon stora chanser att bilda regering som statsminister efter valet nästa höst. Hon har fått tampas med fallande förtroendesiffror och fått stå ut med att bli mer eller mindre idiotförklarad av såväl sin företrädare som av många partimedlemmar. Hon tvingades till en förnedrande reträtt när hon ville bilda en tvåpartiallians med Miljöpartiet. Men hon bet ihop på ett i mina ögon nästan omänskligt sätt. Mona Sahlin har sina brister och defekter precis som alla andra av oss dödliga. Men tålamodet är det sannerligen inget fel på. Hon vet att det går upp och ner i livet och politiken. Kanske har det vänt nu? Jag hoppas det. Tålmodiga politiker är trygga politiker.