Svenska klenoden en överlevare trots allt
Peter Eriksson är språkrör för Miljöpartiet. Denna vecka skriver Peter på Folkbladets ledarsida.
Foto: Eric J. Shelton
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Gårdagens besked från GM och Koenigsegg var ett viktigt steg framåt för överlevnad ur krisen. GM ser vid dagsläget ut att klara sig ut ur ansvaret som skyldig mördare. Man vill i vart fall inte vara den som trycker av det dödande skottet. Istället tycks det numera förstatligade jätteföretaget i stort sett skänka Saab automobile till de tilltänkta nya ägarna. Styrkan i den nya ägargruppen ligger på det entreprenöriella planet. Koenigsegg har, mot alla odds, lyckats att bygga häftiga sportbilar på en marknad som är exceptionellt svår. Riktiga entreprenörer med driv och idéer ska man aldrig underskatta. Att man nu lyckats ta sig igenom hela den svåra materien kring förhandlingar med GM är också imponerande. Men som så ofta återfinns bristerna på den finansiella sidan av saken. Ytterligare pengar krävs för att affären helt ska vara i hamn. Det problemet går att överbrygga men kräver, förutom kapitalet i sig, människor med organisatorisk förmåga och stort tålamod. En uppenbar nackdel med avtalet mellan GM och Koenigsegg är dock att GM har en klausul om att vara med och skörda av en ev. framtida vinst. Det kan göra det svårare än vad det annars skulle ha varit att få in ytterligare kapitalstarka ägare eller att genomföra nyemissioner. Om den svenska klenoden överlever krisen så är det inte tack vare regeringens kraftfulla insatser. Maud Olofsson gjorde i början allt för att spela ned chanserna till fortsatt bilproduktion i Trollhättan. Istället för att medverka till en ny ägarlösning så slog hon fast hur omöjligt det var. Och valde i det läget att som sin viktigaste åtgärd peka finger åt GM som ansvarig. Hon föreslog vindkraft som ersättning. Helt rätt för Sverige, men knappast för SAAB och bilbyggarna eller just de lokaler eller maskiner som de håller på med. Utan tvekan har Maud på det sättet starkt bidragit till att sänka företagets image bland kunder, leverantörer och möjliga ägare det år som gått sedan krisen drog igång. Om Wallander, när allt är över, ska hitta en lönnmördare så vore nog Olofsson ett bra tips. Lyckas Koenigsegg och co, å andra sidan, hitta en affärsmodell som fungerar så är det trots Maud Olofsson, inte tack vare. Det går inte att nog understryka vikten av att staten backar upp lånet från EIB (europeiska investeringsbanken). Det är med dessa pengar som SAAB ska ta fram en modern energieffektiv generation av bilar med hybridteknologi m.m. Utan statens stöd för detta lån kommer inte företaget att klara den nödvändiga omställning som krävs för att vara konkurrenskraftigt i dagens värld. Man kan invända att det vore väl lika bra om SAAB lägger ned. Det byggs alldeles för många bilar och vad vi behöver är helt annan produktion av tåg, bussar och spårvagnar. Det är naturligtvis sant. Men det är inte näringsdepartementets och politikens uppgift att tala om vilka företag som ska läggas ned. Snarare är politikens roll att medverka till en nödvändig teknikutveckling och ge tydliga styrmedel för en hållbar utveckling. Sedan får konsumenterna avgöra om ett företag som SAAB håller måttet. Det är en spännande thriller vi ser. Folkbladet önskar lycka till!