Katri Linna är Diskrimineringsombudsman (DO). Under snart två år har Linna utrett om hennes myndighet ska ta en ung kvinnas anmälan till domstol. I går beslutade DO att avsluta ärendet utan att väcka åtal. Kvinnan studerade till barnskötare på ett vuxengymnasium i StockholmAv skolan fick hon valet att antingen ta av sig sin heltäckande slöja - niqab - eller avsluta utbildningen. Skolans ledning hävdade att de agerade utifrån pedagogiska, sociala och säkerhetsmässiga skäl. Kvinnan ansåg sig däremot vara diskriminerad.
DO: s beslut är långtifrån glasklart. Hon skriver: "Att genom ett generellt förbud mot niqab utestänga en elev från undervisning, utan att ta hänsyn till de specifika förutsättningarna för deltagandet, är enligt DO: s bedömning inte förenligt med Diskrimineringslagstiftningen".
Frågan är vad ett "generellt förbud" har med saken att göra? Vem har föreslagit något sådant? Mer än några rashetsare i Sverigedemokraternas ungdomsförbund? Saken här gäller ju det enskilda fallet och de särskilda skäl som uppgavs av skolan. Än märkligare blir det när Katri Linna konstaterar att: "Ytterst är det dock domstolarna som avgör om skolans agerande i det enskilda fallet strider mot Diskrimineringslagstiftningen."
Av just det skälet borde DO ha tagit ärendet till domstol. Även om niqab utgör ett minimalt problem ute i verkligheten så finns det all anledning att skapa ordning och reda i lagböckerna. Därför gör statsrådet Erik Ullenhag (FP) och Mikael Damberg (S) rätt som uttalar sig för en översyn av lagstiftningen. Arbetet mot diskriminering förtjänar tydliga och klara juridiska regler som inte diskriminerar sunt förnuft och pragmatism.