Stefan Löfven har hållit många tal på första maj. Som partiledare för Socialdemokraterna begick han dock debut som huvudtalare i går. Han kunde knappast valt en bättre dag för sin premiär. Soligt och fullsatt på Götaplatsen i Göteborg. Ett svenskt rekord i opinionsupphämtning i ryggen. Och ett politiskt program som många nickar bifall till.
Det bästa med Löfvens tal i Göteborg var optimismen. "Vi räds inte framtiden; vi ser fram mot den", sa Löfven. Sådant är förstås väldigt lätt att säga. S-ledaren känns emellertid väldigt stabilt trovärdig när han yppar sin framtidstro.
Som IF Metall ordförande har han liksom utstrålat framtid och förbättringar. Svensk industri är en berättelse om framsteg, innovationer, produktivitet och tillväxt. Visst har kriser och krascher varit följeslagare på färden. Men nostalgi, teknikmisstro eller framtidsångest har aldrig tillåtits att ta överhanden. Denna tro på framsteg och utveckling tar Stefan Löfven med sig in i uppdraget som partiledare för socialdemokraterna. När han säger att han ser fram mot framtiden så finns det därför goda anledningar att ta honom på orden.
Socialdemokraterna har i närtid genomlevt en av sina värsta kriser. Intrig- och falangstrider kom i dagern som nästan aldrig förr under den förra partiledarens korta regim. Under sina tre månader som partiordförande har Stefan Löfven inte läkt alla sår som striderna skapade i olika delar av partiet. Hans bedrift är att han inte brytt sig om att peta i de gamla såren. Han har lämnat historien därhän och siktat framåt. I centrum står klassiska rekordårsfrågor som forskning, innovation, näringspolitik och strävan efter full sysselsättning. Full sysselsättning är också väldigt lätt att säga. Vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt lovade t ex 120 000 nya jobb när han talade i Kungsträdgården i går. Sjöstedts trovärdighet är högst diskutabel. Varje politiker - oavsett färg- som slungar ut löften om si eller så många jobb genom den egna politiken bör faktiskt mötas med största misstro.
Löfven lovar inget sådant. Han tror på framtiden. Det räcker. Jag tror honom.