Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven försöker nu öka trycket i arbetslöshetsfrågan. I en intervju i Dagens Nyheter nyligen gjorde han klart att för Socialdemokraterna går "skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten före allt annat."
Löfvens intervju är antagligen inledningen på en lång S-offensiv för fler i arbete och lägre arbetslöshet. Det är en god ansats.
Vare sig regeringen eller Arbetsförmedlingen sitter med armarna i kors. Men det är ingen tvekan om att Alliansens stridslust i arbetslöshets- och utanförskapsfrågan har avtagit betydligt sedan den framgångsrika valrörelsen 2006.
Då for allianspolitiker land och rike runt och talade om "massarbetslösheten" som sossarna ställt till med. Nu, när arbetslösheten är väsentligt högre än 2006, hummas det mest från Rosenbad när massarbetslösheten kommer på tal.
S vill störa friden genom att mer envetet och uthålligt eftersträva att arbetslösheten blir den stora frågan i nästa val. Det är bra.
8,9 procent av alla som vill arbeta har inget arbete. Vilket betyder att ungefär 415 000 människor är arbetslösa just nu. Det motsvarar nästan hela Östergötlands befolkning. Alla förstår att det inte är någon lätt match att snabbt "fixa jobb" åt alla dessa människor. Vilket dessbättre inte heller behövs. Arbetsmarknaden står inte still. En ordinär månad får runt 30-40 000 människor arbete. Problemet är att nästan lika många tappar sitt jobb varje månad. Eftersom antalet personer i arbetskraften samtidigt växer så stiger arbetslösheten gradvis uppåt.
I dessa besvärliga tider när de ekonomiska prognoserna stadigt justeras nedåt i stora delar av världen är det mest realistiskt att räkna med en fortsatt stegring av arbetslösheten.
Det mest allvarliga är - som Arbetsförmedlingen konstaterar i sin rapport om arbetsmarknadens utveckling under december 2012 - att andelen med långa arbetslöshetstider som kommer från "utsatta grupper" stadigt växer i den arbetslösa delen av arbetskraften. Arbetslösa med funktionshinder av olika slag, arbetslösa med låg utbildning, arbetslösa som är nyanlända till Sverige och arbetslösa ungdomar har kort sagt extra svårt att komma ut i reguljärt arbete.
Ett av de förslag som Stefan Löfven lanserade i intervjun med DN var att alla som vinner anbud i upphandlingar om offentliga uppdrag ska vara skyldiga att anställa några stycken arbetslösa personer ur en "pool" som Arbetsförmedlingen ska ansvara för.
I enskilda och lämpliga fall kan det säkert vara en bra idé. Som något slags generell och lagstiftad modell är förslaget däremot ett missriktat skott från höften. Inom de flesta områden som upphandlas krävs särskild kompetens hos medarbetarna. De är inte enkelt utbytbara mot "vem som helst". De som arbetar i verksamheter som upphandlas har dessutom laglig rätt att följa med till den nya arbetsgivaren. Till detta ska läggas att upphandlingar ofta görs i effektiviseringssyfte.
Med tanke på hur de mest allvarliga delarna av arbetslösheten är sammansatta borde S i stället arbeta fram ett program för en "särskild" arbetsmarknad av plusjobbsmodell. Fast större och mer permanent.
En stor del av dagens Fas 3 skulle kunna omvandlas till en arbetsmarknad för alla dem som vill arbeta men som av olika skäl inte riktigt platsar på den öppna arbetsmarknaden. Det vore ett sätt att sätta "jobben först" utan att för den sakens skull låta allt annat bli som det blir.