Om mindre än en månad är det dags för Socialdemokraterna att hålla kongress. Under fem dagar i Göteborg ska de valda ombuden och partiledningen tröska igenom nästan tvåtusen insända motioner och skriva sig samman om vad socialdemokratisk politik är för något 2013; till skillnad mot vad den var vid den senaste kongressen 2009.
Kongressen är den sista i sitt slag. I framtiden kommer S att hålla kortare kongresser vart annat år. Det är bra. Politiska förändringar, anpassningar och nyheter kan diskuteras, bedömas och förankras mer odramatiskt och fortlöpande när de mest aktiva i partiet träffas till beslutsmöten oftare.
Socialdemokraternas partitidning heter AiP. I senaste numret (9-2013) redogörs på ett öppet och intressant sätt för hur politiken på välfärdsområdet har utvecklats under de senaste decennierna.
Professorn i statsvetenskap Jonas Hinnfors presenteras i artikeln som "expert på svensk socialdemokrati". Hinnfors har följt Socialdemokraterna under flera decennier. Utifrån den gedigna grunden har han läst och bedömt partistyrelsens utlåtanden och de 296 motioner som utgör underlaget för kongressens välfärdspolitiska debatt och beslut.
De allra flesta av motionärerna diskuterar företagens roll i välfärdssektorn i allmänhet och företagens vinstintresse i synnerhet. I ett antal av motionerna föreslås vinst (företags) förbud rakt av. Men som Jonas Hinnfors konstaterar så är helheten betydligt mer sammansatt: "Det är slående hur många motioner från olika delar av landet som faktiskt diskuterar det komplexa i vinstfrågan", säger Hinnfors till AiP.
Så är det. Visst finns en offensiv falang som syns mycket i medierna och som av renlärigt ideologiska skäl propagerar för vinststopp. Socialdemokratin i stort är däremot mer eftertänksam och sökande.
Vilket är begripligt.
Socialdemokraterna har för mer än tjugo år sedan lämnat den välfärdspolitiska tradition där nästan hela välfärdssektorn ägdes och drevs offentligt. "Det är snarare Vänsterpartiet som står för den hållningen nu, och det har de inte tjänat några röster på", säger statsvetarprofessorn till AiP.
Detta vet, inser och förstår många av ombuden som ska debattera och rösta på S-kongressen i början av april.
Jag har stor respekt och förståelse för att S gärna vill hitta en egen väg i den här frågan. Partiledaren Stefan Löfven har för sin del bestämt satt ner foten. Han knyter an till klassiska S-paroller på temat "Endast det bästa är gott nog för folket" när han argumenterar för att kvalitet och människors behov ska vara styrårorna i välfärdspolitiken.
Vilket i mina ögon är den enda rimliga hållningen.
Vinst och företag i välfärden hade knappast varit någon höjdare på 1970-talet. Då levde vi i ett samhälle där strukturerna fortfarande var mycket mer uppifrån och ner än i dag. Ett utlåtande från partistyrelsen i äldreomsorgsfrågan är ett tydligt tecken på utvecklingen. "Vårdperspektivet" där "samhället ganska ensidigt bestämmer förutsättningarna skiftas nu ut mot ett "inflytandeperspektiv" där individens "krav på oberoende och självständighet är utgångspunkten.
En ny tid kort sagt.
Och en socialdemokrati som glider med tiden.
Det blir bra det.