Staten sitter i el- bolagens knä
Det skiljer 2 550 kr per år mellan det högsta och lägsta elnätpriset i Östergötland. Dyrast är det för de sex kommuner där elnätskunder tvingas ha EON Elnät AB område syd. Det visar Villaägarnas Riksförbunds årliga sammanställning av elnätspriserna i Sverige. Billigast är det för boende i Linköping.
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Elnäten är en monopolmarknad. Kunder som är missnöjda med kvaliteten på tjänsten eller priset kan inte som på vanliga marknader byta leverantör. Det finns bara ett elnät på varje given plats i Sverige. Därför är det viktigt att staten har en god kontroll över denna marknad. Kunderna ska varken behöva betala för mycket eller lida av exempelvis långa elavbrott. När priserna på en monopolmarknad stiger snabbare än inflationen är det således en varningsflagga. Villaägarnas Riksförbunds rapport om elnätspriser visar dessvärre att så är fallet. Mellan 1 januari 2008 och 1 januari 2009 steg elnätspriserna i 265 av 290 kommuner. Medianhöjningen var 6,5 procent. Det är 3,1 procentenheter över konsumentprisindex (KPI) som ökade med 3,4 procent under 2008. Nätföretagen försvarar höjningarna med att kostnaderna för underhåll stiger och att behovet av nyinvesteringar och förstärkningar i nätet är stort. Så är det säkert i många fall. Problemet är att ingen med säkerhet vet hur stora höjningar - eller sänkningar - av elnätspriserna som är motiverade, eftersom övervakningen av elnätsföretagen är bristfällig. Tillsynsmyndighet för elnätsföretagen är Energimarknadsinspektionen. För åren 2009-11 inskränker sig övervakningen av företagen till att läsa årsredovisningar och att - vid behov - fråga företagen hur det kommer sig att de höjt priserna så anmärkningsvärt mycket. Tillsynsmyndigheten sitter således i knäet på branschen, som kontrollerar all information som krävs för att kunna analysera vad som pågår. Exempel på hur elnätsföretag kan manipulera priset saknas inte. Nätföretagen är ansvariga för att handla upp så kallad "förlust-el", det vill säga att köpa in ny el för att ersätta den som går förlorad i nätförluster. Sådan el kan köpas in av ett systerföretag till ett högt pris. Eftersom kostnader för förlust-el i övervakningen klassas som en opåverkbar kostnad, så förs den i sin helhet vidare till kunderna, som på så sätt får betala mer än de borde. Detta förbjöds 2005. Sedan dess har ingen granskning skett, av den enkla anledningen att det vore för resurskrävande. Ett regelrätt kryphål i reglerna är att regionnätsföretagen inte övervakas alls. Ansvaret för det bristande konsumentskyddet på elnätsmarknaden ligger i sista hand hos regeringen.