Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: SON-vänner har inte råd att sitta stilla

Norrköping2008-01-04 03:00
Bengt Olof Dike En av niohundra SON-vänner
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
SON-vännerna i Norrköping - som organisatoriskt utgör symfoniorkesterns drabanter, stödjare, uppbackare - utgör nu närmare niohundra personer. De är alla besjälade av den klassiska musiken, den goda kultursmaken, är förvaltare av de stora mästarnas tonkonst, är var och en - och tillsammans - bålverk mot den aldrig sinande akustiska nedsmutsning som dånar från varuhusens inrymda butiker och ett oräkneligt antal offentliga rum. Inte sällan är också detta (o)ljud av en sådan decibelnivå, att kunden knappt kan göra sig hörbar för expediten. Ack, du sköna, tysta värld - vart tog du vägen?SON:s vänförening är således ett starkt stöd för orkestern, som nu är hotad av den ekonomiska svångremmen, åtdragen av politiker, varav många knappast sover dåligt på natten för den skull; entusiasmen för symfonikerna är högst måttlig, även om ett par av kommunens ledande koryféer nyligen pliktskyldigast talade om dessas betydelse för bilden av Norrköping.Vänföreningen, som har tjugo år på nacken, anordnar resor, har stående plats i närradion med ett klassiskt musikprogram, delar årligen ut stipendier och är på flera andra sätt en verkligt stabil och pålitlig vän för symfoniorkestern att hålla i handen.Nu behövs den också mer än någonsin som en stark och levande opinion mot ett kommande tafsande på orkestern med ty åtföljande reducering av dess numerär, kraft och PR-ansikte för staden och Östergötland.Tråkigt då att krafter i dess styrelse vill sitta still i båten och inte ens höra sig för om dess krafter kan tas i anspråk på ett för orkesterns förtroendevalda ledning, orkesterns framtid, den klassiska musikens ställning i regionen och på annat sätt positivt sätt.Trots att två årsmöten efter varandra (2005 och 2006) har uttalat sig för att föreningen skall begära en adjungerad - märk väl adjungerad - styrelseplats för att få insyn, kunna förmedla stöd och hjälp ur den fatabur, som vänföreningen är, får saken bero.- Det är onödigt, förklarade en ledamot den märkliga passiviteten, när jag häromsistens talade med honom. Han stack inte under stol med sin ovilja att ens effektuera två årsmötens samlade vilja. Saken togs upp andra gången 2006, därför att styrelsen inte fullföljt beslutet året dessförinnan. Men inte ens två tydliga signaler från årsmötet har hjälpt, vilket är beklagligt, särskilt som de hotande orosmolnen för symfoniorkestern stockas vid horisonten. En verklig vänförening skall vara en vän i nöden, med vilja och beredskap att hjälpa, påverka, stå upp för musiken - och för Norrköping, för att travestera en några år gammal paroll gällande stadens ledande fotbollsklubb! Den som sitter nöjd, tyst, lutar sig bakåt och struntar i att bärga skörden, vinner inget. Då riskerar kon snart att dö!
Läs mer om
Norrköping