Arbetslösheten är en utmaning för hundratusentals enskilda människor och familjer. Arbetslöshet är därmed ett omfattande samhällsproblem. Och därför samtidigt en stor stridsfråga i politiken. Enligt många experter och opinionsundersökningar kommer arbetslösheten att bli en avgörande fråga i nästa års riksdagsval.
Folkbladets Sommardebatt 2013 sätter arbetslösheten i centrum. Riksdagspolitiker från alla partier har inbjudits att ge sina perspektiv och förslag på verksamma åtgärder och lösningar. I morgon drar debatten igång med ett inlägg av Ellen Juntti, riksdagsledamot för Moderaterna i Göteborg. På onsdag fortsätter debattserien med Peter Persson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Jönköping.
Varje vecka ända fram till en bra bit in i augusti kommer arbetslöshetsfrågan att diskuteras i inlägg skrivna direkt för Folkbladet att publiceras här på ledarsidan.
Det finns många intressanta skärningspunkter i debatten. En grundläggande konflikt handlar om arbetslöshetens orsaker. Finns det helt enkelt för få jobb? Minskar arbetslösheten om vi delar på jobben; sänker arbetstiden och ökar ledigheten? Eller är arbetslösheten främst ett uttryck för brister i utbildningssystemet; att många av de arbetslösa har undermåliga och/eller felaktiga utbildningsbakgrunder som gör att de inte är anställningsbara?
Borde den offentliga sektorn anställa långt fler personer än vad som görs i dag? Många inom vården och omsorgen får arbeta hårt; utan att ibland riktigt räcka till. Om de fick en mängd nya kollegor som bistod dem så skulle kanske välfärden bli tryggare samtidigt som arbetslösheten sjönk? Eller är det kanske feltänkt; vård- och omsorgssektorn är kvalificerad och krävande och inte betjänt av massrekrytering direkt från "gatan"?
Finns det kanske för få enkla jobb i Sverige? Borde vi eftersträva och acceptera en mer utbredd låglönearbetsmarknad med lägre krav? Vore det "räddningen"? Eller skulle en sådan åtgärd bara skapa en stor grupp av "arbetande fattiga" utan att arbetslöshetens storlek påverkas nämnvärt?
Ungdomsarbetslösheten är en egen stridsfråga i sig. Hur många ungdomar mellan 15 och 24 år är egentligen arbetslösa på "riktigt"? Varför har Sverige endast cirka 6000 lärlingar medan man i flera andra länder sköter nästan all gymnasial yrkesutbildning i lärlingsprogram där eleverna får viss betalning. Vore det bättre om våra 110 000 gymnasieelever som studerar på yrkeslinjer istället var lärlingar?
Blir det någon Jobbpakt mellan regeringen, facken och arbetsgivarna? Skulle det i så fall lösa några väsentliga problem? Spelar anställningslagarna någon roll för arbetslösheten? Har vi ett - stort eller litet - problem med insiders och outsiders på arbetsmarknaden? Är ökad flexibilitet eftersträvansvärt; eller kanske rentav fruktansvärt?
Dessa och många fler synpunkter och perspektiv på arbetslöshetsfrågan kommer att diskuteras i Folkbladet i sommar. Vill du själv göra ett inlägg i debatten är du varmt välkommen. Skriv till widar@folkbladet.se.