Håkan Sörman är vd i organisationen Sveriges Kommuner och Landsting - SKL. I går förmiddag stod han i Hemryckesalen på Louis de Geer i Norrköping och talade om sociala investeringsfonder. Sörman var nöjd med den snabba framväxten av sociala fonder ute i kommuner och landsting. Halvt på skoj; halvt på allvar så Håkan Sörman - som själv är civilekonom från Handels - att fonderna var ett uttryck för "ekonomernas revansch".
Jag var där.
Norrköpings kommun är en pionjär i sociala investeringsfondssammanhang. Kommunens ekonomidirektör Claes-Göran Magnell är något av fondens pappa i Norrköping. I vart fall är det han som har fått ihop idén om sociala investeringar med det regelverk som styr kommuners fonderingar och redovisning.
Fondens idé är i grunden enkel. Norrköpings kommun satte för drygt två år sedan 40 miljoner kronor av sitt överskott i sin nybildade investeringsfond. Pengarna ska investeras i förebyggande verksamheter. Syftet är att på sikt minska de kommunala kostnaderna för till exempel barns och ungdomars utanförskap.
En av hittills fyra investeringar handlar om att förbättra skolresultaten för familjehemsplacerade barn. Genom individanpassade åtgärder ska barnens läs- och skrivkunskaper, matematikförståelse och anpassningsförmåga förstärkas. Metoden bygger på insatser som planeras, genomförs och följs upp långsiktigt och noga.
När insatserna skapar resultat som syns i de kommunala räkenskaperna ska den ansvariga nämnden betala in en del av de pengar man sparat till investeringsfonden. Insatser som inte ger ekonomiska resultat avbryts och sorteras bort.
Det är här som revanschen för ekonomerna kommer in.
"Vi mäter vad vi får för pengarna", sa Håkan Sörman. Det finns mycket politisk dynamit i den enkla meningen.
Att betala för resultat - i stället för att betala för vissa i förväg bestämda insatser - kan tyckas vara självklart. Men så är det inte i välfärdspolitiken. Tvärtom domineras den politiska debatten om t ex skolornas resultat av förslag och krav som inte alls är resultatorienterade.
Medan Håkan Sörman var i Norrköping publicerade han sig samtidigt på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Tillsammans med Friskolornas Riksförbund och Svenskt Näringsliv kommer SKL att lansera en tjänst på nätet där föräldrar och ungdomar ska kunna ta del av alla skolors resultat och brukarenkäter. Detta för att alla som vill ska kunna göra öppna jämförelser och upplysta val mellan skolorna.
Utspelet fick omedelbart kritik. Den vänsterlutande nättidskriften Dagens Arena konstaterade: "Man kommer (--) inte ha information om de respektive skolornas andel behöriga lärare, antal lärare per 100 elever, antal lärare per rektor, antal kvadratmeter per elev, tillgång till specialsalar, hur mycket varje skola lägger på läromedel, utrustning och skolbibliotek per elev."
I Arenaskribentens fördomar ingår således att det är ett visst antal kvadratmetrar, skolsalar och lärare som skapar resultat. Den bärande idén hos Håkan Sörman och i de sociala investeringsfonderna är däremot att det är hur tillgängliga kvadrater, lärare och salar används som är avgörande för resultat och kvalitet.
Det som ger goda resultat ska man betala för. Varför ska skattebetalarna betala för något annat?
Håkan Sörman kallar denna hållning för ekonomernas revansch. Ligger en del i det. Själv ser jag det mer som den kloka politikens återkomst.
De sociala investeringsfonderna är något av det mest spännande som hänt på mycket länge i välfärdspolitiken.