Häromdagen blev kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) en del av en provocerande konstinstallation på Moderna museet i Stockholm. Konstnären Makode Linde hade låtit baka en rätt så grotesk tårta i form av en karikatyr av en naken svart kvinna. Premiärpubliken på Moderna - med kulturministern i spetsen - fick en tårtspade i handen och uppmanades att skära sig en bit av tårtan. Konstnären Marianne Lindberg de Geer tog ett foto av en leende svensk vit kulturminister som skar i den svarta tårtkvinnan. Fotot spreds blixtsnabbt över världen.
Afrosvenskarnas riksförbund kräver hennes avgång, en europeisk antirasistorganisation kräver att statsministern ska ta avstånd från sin kulturministers tårtskärande och media över hela världen hör av sig för att få kommentarer till den tragikomiska bilden.
Vad jag förstår hade Adelsohn Liljeroth inte en aning om vad som väntade henne när hon tackade ja till öppna utställningen på Moderna museet. Borde hon ha haft det? Ja; det borde hon nog. Och även utan denna aning; borde hon under de sekunder hon hade på sig ha fattat ett motsatt beslut och avböjt att skära i den groteska tårtan? Kanske det. Men då hade hon förstås fått kritik för att som ansvarig politiker vilja censurera viss konst, vilja tysta vissa konstuttryck; kanske rentav beskrivits som ett hot mot yttrandefriheten.
Enligt TT var syftet med tårtbjudningen att ”ställa västerländska föreställningar om Afrika i kontrast till den verkliga bilden av slaveri och förtryck”.
Det går långt utanför min kompetens att bedöma om installationens syfte har infriats. En sak är i vart fall säker. Lena Adelsohn Liljeroth lär aldrig mer delta i vernissager där det finns minsta risk för att tårtskärande ingår i programmet.