Att låsa in ett antal yrkeskriminella personer ett antal år är gott och väl. Men det räcker inte. Den grova brottsligheten tar inte slut när de mest aktiva tas bort från marknaden. Luckor och tomrum kommer att fyllas på med nya personer. Därför är det grundläggande att inte glömma del två av Fantomens motto: Snäll mot de snälla. Många barn och ungdomar riskerar i dag att helt utan egen förskyllan hamna rejält på efterkälken.
De sociala villkoren är brottsgenererande i ett väl känt antal områden runt omkring våra större städer. Inte i så motto att alla som bor och verkar i dessa områden är eller kommer att bli kriminella. Tvärtom åstadkommer de allra flesta hyggliga och berömvärda livsresor utifrån i många fall bristande livschanser. Men ingen ska av den anledningen blunda för att bakgrunder och uppväxtförhållanden är påfallande lika för människor i den yrkeskriminella sfären.
Under de kommande åren behövs det väldigt mycket av den sociala demokrati som bl a S ledaren Håkan Juholt föredömligt har riktat in sig på. Människors uppväxtvillkor har mycket stor påverkan på hur vuxenlivet kommer att arta sig. Regeringen talar ofta och gärna om utanförskapet i samhället. Det som nu krävs är en politik för ökat innanförskap.
Staten bör ta ett särskilt stort ansvar för att skolorna i de mest utsatta delarna av Sverige får uppdrag och resurser som gör dem kapabla att över lång tid bedriva effektiv utbildning för alla de elever som inte kan studera med det egna och/eller familjens positiva driv i ryggen. Arbetslösheten är oerhört hög på flera av de mest utanförskapsalstrande orterna i landet. Bristen på vettig, inträngande och påträngande arbetsmarknadsutbildning gör att många av de arbetslösa är så dåligt rustade att de knappt kan räknas till arbetskraftsutbudet. Här räcker det inte med coacher och andra lågskaliga insatser. Här fordras rejäla insatser som tar tag i dem som redan i unga år börjat betrakta sig själva som hopplösa fall.