Småruttet skyfflande av människor
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De som bedöms kunna utföra något slags arbete ska inte längre ha sjukpenning. I teorin är det tänkt att dessa människor i stället ska leva av arbetsinkomster. I en så stor grupp som 70 000 personer finns det säkert ett hyfsat stort antal människor som skulle kunna arbeta med något annat än det arbete som de en gång sjukskrivits från. Så tanken är det inget fel på. Vid längre och utdragna sjukskrivningar är det inte rimligt att koppla sjukskrivningen till en given arbetsplats. För många sjukskrivna människor kan ens skador/sjukdomar göra det mer eller mindre omöjligt att återvända till sitt gamla arbete. Däremot kan det kanske vara möjligt att jobba med något annat.I praktiken är det dock mycket svårt för långtidssjukskrivna - ofta kroniskt sjuka människor - att konkurrera på arbetsmarknaden. Extra svårt är det förstås i dessa tider när antalet lediga jobb minskar och antalet friska arbetssökande ökar.Försäkringskassan har tidigare beräknat att ungefär 25 000 av de
70 000 långtidssjukskrivna personerna, kommer att friskskrivas under de närmaste månaderna. Givet dessa människors allmänt svaga anställningsbarhet och den svaga konjunkturen är det troligt att huvuddelen av de friskskrivna i stället kommer att leva på a-kasseersättning eller socialbidrag. Ur ett systemteoretiskt perspektiv kanske en dylik omflyttning av människor är sund och riktig. Ur ett mänskligt och praktiskt perspektiv är skyfflandet av folk däremot småruttet och otillständigt. Alla människor som är långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och/eller långtidssocialbidragstagare har problem av olika slag. Somliga har mycket allvarliga fysiska eller psykiska besvär. Här finns hela spannet från dödssjuka och till inbillningssjuka, från 60-åringar som har jobbat hela livet på en nedlagd fabrik och som desperat söker alla jobb, till 22-åringar som kombinerar småkriminalitet med bidragsförsörjning, från storstadsbor på en hyfsat levande arbetsmarknad och till glesbygdsbor på en död arbetsmarknad, från traumatiserade och diskriminerade flyktingar och till regelrätta bidragsfuskare.n n Att skyffla runt dessa människor mellan olika statliga och kommunala konton är ineffektivt och inhumant. Vad talar för att en långtidssjukskriven som friskskrivs får bättre livschanser som socialbidragstagare? Påskyndas comebacken av att staten stämplar "arbetslös" i stället för "sjukskriven" i akten?
De allra flesta av dem som är sjukskrivna, arbetslösa eller som får socialt bistånd av sin kommun, kommer snabbt med i matchen igen. De blir friska eller lyckas hitta ett jobb. Andra har allvarligare och mer sammansatta problem. Människor med långtidsproblem behöver hjälp och stöd. Det är obegripligt att det ska vara så svårt att få till samlade och sammansatta stödinsatser. Där människan och hennes möjligheter är det viktigaste.Men i Sverige står "systemet" i centrum.