I ett skjul ser vi sjuka som får bromsmediciner intravenöst och ligger på tunna madrasser på dragiga golv. Från ett ruckel bredvid slamrar det från en skrotverkstad. I en annan byggnad träffar vi vuxna och barn som är drabbade av hiv/aids.
"Den yngsta är bara två månader. Den äldsta är i 50-årsåldern", berättar Phyoe Phyoe Thin, som driver centrat.
I ett litet mörkt rum ligger åtta patienter på tunna mattor.
Jag ser en mager, svårt medtagen, pojke i åttaårsåldern. Jag pallar inte och går ut, ledsen och nedstämd.
Den burmesiska regimen, som vill visa reformer och förändringar för världen, talar inte gärna om sådana skamfläckar.
Men Phyoe Phyoe Thin kommer att se till att det börjar talas om de drabbade.
Vid valet i april var Phyoe Phyoe Thin en av dem som blev invald i parlamentet.
Det finns att göra för henne och andra reformpolitiker. Burmas abnormt höga militärutgifter tränger ut all annan offentlig verksamhet. Sjukvård, utbildning och sociala satsningar står på sparlåga.
Världshälsoorganisationen WHO har räknat ut att den burmesiska staten lägger ut bara motsvarande tio amerikanska dollar per person och år på sjukvården. Grannlandet Thailand satsar 10 gånger mer.
En följd av den långa traditionen med opiumodling är dessutom att det finns ett utbrett narkotikamissbruk i landet och att hiv/aids sprids vidare genom smittade injektionssprutor.
Enligt FN-organet UN Aids finns ungefär 370 000 burmeser med hiv.
Phyoe Phyoe Thins center hjälper ungefär 300 människor. Verksamheten får stöd från enskilda donatorer, en holländsk hjälporganisation och franska ambassaden.
Men det räcker givetvis inte med frivilliga insatser och utländskt bistånd. Även de inhemska myndigheterna måste se problemen och agera.
Enligt Phyoe Phyoe Thin har det ändå blivit bättre under de senaste två åren.
"Tidigare tillät inte regeringen utbildning om hiv/aids. Men nu är det tillåtet för NLD (National League for Democracy) och andra att utbilda folk på landsbygden", berättar hon.
Men det kommer inte att vara gjort över en kafferast.
Burma har någonstans mellan 50 och 60 miljoner invånare. Myndigheterna vet inte säkert.
Många av dem bor långt utanför städerna och kommer inte att vara lätt nåbara för budskap om vikten av kondomer och säkrare sex.