Det finns samhällen med vackra namn. Det finns samhällen med mycket vackra namn. Och så finns Ljusfallshammar.
Av alla de trakter, byar och samhällen i "Folkbladetland" som jag hittills besökt har Ljusfallshammar det vackraste ortsnamnet.
Ett besök på Lantbruksmuseet gör inte Ljusfallshammar ovackrare.
På lördag arrangerar föreningen bakom museet en temadag om "Skogen förr och nu". Christer Eklund och Stig Andersson är två av det hundratal entusiaster som tillsammans har lagt hundratals ideella arbetstimmar på förberedelser för temdagen om Skogen.
Bland tändkulemotorer, Porschetraktorer och motorsågar träffade jag Christer och Stig över en kopp kaffe i går eftermiddag.
Det kommer säkert mycket folk till Skogsdagen på museet. Det borde det göra. Man behöver inte vara ett skogsmaskinfreak för att få utbyte av besöket. Det som fascinerar mig mest är möjligheterna till inblickar i hur arbetsvillkoren var i skogsnäringen en gång i tiden. Skogen är och var Sveriges gröna guld. En vandring genom museets enorma utställning ger rika tillfällen till förståelse för hur skogens arbetare hade det när de hämtade in guldet till skogsägarna.
Jag provlyfter en av de antika och mycket tunga motorsågarna. Försöker föreställa mig hur det kunde ha känts att släpa sågar av det slaget genom meterdjup snö under kalla och mörka januaridagar.
Christer Eklund är i sjuttioårsåldern. Från sin barndom minns han att skogsarbetarna lite galghumoristiskt brukade framhålla att en av fördelarna med skogsjobbet var att man "sov gott om nätterna".
Christer Eklund, Stig Andersson och de andra entusiasterna i Lantbruksmuseet kan förhoppningsvis också sova gott natten till söndag.
Det är de värda.
Widar Andersson