En av oss har nyligen fått ingående insikter i tågresandets mysterier i vårt högteknologiska, välorganiserade, moderna och ordentliga land. Låt oss kalla henne Gumman, en mogen dam som har ganska många mils tågresor bakom sej.
Gummans resa började i Ängelholm och skulle gå via Helsingborg och Lund till Norrköping. Första biten gick med Pågatåget och den blev gratis, för biljettautomaten fungerade inte, och det var ju trevligt, i alla fall för Gumman. I Helsingborg köpte hon biljett, byte i Lund, avgångstid 13.30, vagn 12, spår 1. Klev i god tid in i vagn 12 och läste sin tidning. Klockan 13.15 gick tåget och Gumman skakade förbryllat på armbandsuret, men det gick fint, så hon satt där hon satt tills konduktören kom, bara en liten bit från Lund. Han betraktade biljetten surt och sa att den var alldeles fel, hon skulle ju ha åkt med SJ. Jaha, sa Gumman, men jag klev in i vagn 12 som det stod på biljetten. Du skulle ha kollat tågets nummer, sa konduktören strängt, det här är Öresundsbanan. Nå, de var ju nästan i Lund, så han skred vidare utan att bråka mer. Det kan ju tänkas att det inte var första gången någon resenär hade tagit fel.
Väl framme i Lund ville Gumman veta vilket spår nästa tåg skulle gå från och gick in i stationshuset för att fråga. Jamen det tåget är inställt, sa damen bakom disken. Oj då, kan jag byta till ett annat tåg då, sa Gumman. Nja, det går inte här, det får du göra hos SJ, sa damen. Lätt förbryllad undrade Gumman var hon skulle hitta SJ, om det nu inte fanns inom stationen, som tydligen tillhör någon annan ägare. SJ låg ett par hundra meter längre ner och något samarbete mellan stationerna finns visst inte.
På SJ-stationen stod redan en förvirrad skara och damen i informationen ringde febrilt för att få veta om tåget verkligen skulle vara inställt. Så småningom blev det klart att det bara var någon sorts datastrul, tåget skulle gå som vanligt, förmodligen t o m på det spår som angavs på skärmen. Det gjorde det också och alla steg på, Gumman i en vagn, där det stod "Ej i trafik" men som var nästan full ändå. Efter en stund ljöd en generad röst i högtalaren och beklagade att tåget tyvärr inte hade fått med sig vagn 1. De som skulle ha åkt där fick vänligen sitta i Bistron eller eventuellt tomma platser och skulle få lite mat som plåster på såren.
Ja, sen gick det som på räls ända till Linköping, där tåget blev stående medan tiden gick. Så kom en ny generad högtalarröst och meddelade att det hade blivit något missförstånd, så det fanns ingen förare, men det skulle komma en snart. Det gjorde det med och sen hände det inte en enda malör på vägen till Norrköping. Men nog längtade Gumman efter de fornstora dar då man bara satte sej på tåget och kom dit man skulle, kanske inte så bekvämt men utan bryderi och risk för att åka på fel biljett. Vad har de egentligen gjort med vår svenska järnväg? Ska det verkligen vara så komplicerat att göra rätt? Hur gör de som inte är resvana eller har svårt med språket?
SJ SJ gamle vän, kan du inte bli som förr igen!