Per Bolund är ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet. På DN Debatt i går presenterade Bolund en smärre bombmatta av förslag mot ungdomsarbetslösheten. Miljöpartiet tror benhårt på riktade insatser mot grupper av ungdomar. Praktik- och utbildningsplatser ska skapas för ungdomar med olika bakgrunder. Små företag ska få sänkta arbetsgivaravgifter om de anställer ungdomar.
Regeringen har ett annat perspektiv i de här frågorna. Huvudgreppet är generella åtgärder som t ex nedsättningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Filosofin är enkel. De i samhället som anställer människor ges bättre villkor om de anställer ungdomar.
Per Bolund är mycket kritisk till den särskilda arbetsgivaravgiften för ungdomar. Enligt Bolund kostar denna insats 16 miljarder kronor per år trots att inga utvärderingar har kunnat visa att dessa 16 miljarder skapat ett enda nytt jobb. Låter onekligen som en misslyckad satsning. Å andra sidan; om de sänkta arbetsgivaravgifterna kostar så mycket som 16 miljarder kronor så indikerar ju det att en faslig massa yngre människor arbetar. Per Bolunds kritik måste således utgå från att alla dessa ungdomar hade fått jobb ändå; även om arbetsgivarna fått betala 16 miljarder kronor mer för ungdomarnas arbete. Jag vet inte hur det förhåller sig med den saken. Förmodligen gör inte Per Bolund det heller.
Jag hävdar inte att regeringens generella insatser är de bästa tänkbara. Däremot talar erfarenheten för att långsiktiga och allmänna åtgärder har större betydelse än kortsiktiga projekt för diverse målgrupper. En välfungerande gymnasieskola för alla och allmänt låga trösklar för alla ungdomar att kunna skaffa sig ett arbete är sannolikt det mest effektiva som politiker kan göra för ungdomar.