Sexualbrottslagen måste moderniseras
Peter Eriksson är språkrör för Miljöpartiet. Denna vecka skriver han på Folkbladets ledarsida.
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sexbrott är utan tvivel något som engagerar, en riktig bubblare i samhällsdebatten. Hillegren har under flera år varit en aktiv deltagare i den debatten. Nu som tidigare med huvudintresse att raljera och förlöjliga alla som driver tesen att det finns ett reellt problem med dagens situation när de flesta våldtäktsanmälningar lämnas utan att ens nå fram till en domstol. 2007 inkom 3535 polisanmälningar för våldtäkt. Sammanlagt 216 blev dömda. Ofta blir inte ens den anklagade inkallad till polis för att förhöras om vad som har hänt. Att jämföra frågan med att gå mot rött ljus var att gå lite för långt för kammaråklagaren. Men att tvinga sig till sex är att se som en etikettfråga är tydligen en lämplig avvägning. Han säger också att de flesta av hans kollegor delar detta synsätt. Man kan undra vilken gorillaflock Hillegren är uppväxt i. 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet men det är uppenbart att det finns mycket kvar att göra ännu idag innan värderingar och attityder inom rättsväsendet har kommit ikapp det som idag är den allmänt accepterade normen i samhället, nämligen att sex utan samtycke bör vara otillåtet och ses som en kriminell handling. Den grundläggande frågan är om vi har ett samhällsproblem eller inte. För den som inser att alla de kvinnor som förtvivlade kommer till polisen för att göra anmälningar inte är att betrakta som bittra feminister som har som sport att djävlas med karlarna, finns det ett problem som inte bara kan lämnas åt sidan med den typ av förlöjliganden som Hillegren gör sig skyldig till. Andra åklagarmyndigheter än den som Hillegren representerar, arbetar med att stärka kunskaperna inom sin kår för att få bättre utredningar och ändra attityderna.
Inom Nationellt Center för Kvinnofrid har man tagit fram en universitetsutbildning som i höst i Uppsala ska utbilda 30 åklagare om våld och sexbrott i relationer. Professor Gun Heimer, som är chef på NCK, säger som en kommentar till Hillegrens uttalanden att det som är förödande är om våldtäktsoffer inte ens söker vård eller går till polisen. Rättskedjan måste fundera över sina delar och vad man har för attityder. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, reagerade ännu hårdare än Heimer och ansåg att Hillegren måste flyttas bort från sexbrottsfrågorna. Hon menar att ingen människa som får se sin våldtäktsanmälan hamna på Rolf Hillgrens bord kan uppleva att anmälan blir objektivt prövad. Igår på eftermiddagen meddelade Hillegrens chef, kammarchefen Per Nichols att Hillegren inte kommer att handha fler sexbrottsmål till dess att han går i pension. Nichols säger också att förtroendet för åklagarna är skadat och att ingen åklagarkammare delar det synsätt som Hillegren gett uttryck för. Det var ett utmärkt klargörande. Den andra frågan är om vår lagstiftning verkligen räcker till och är anpassad för hur verkligheten ser ut. Europadomstolen har redan 1995 i ett mål som gällde Bulgariens våldtäktslagstiftning beslutat att lagen måste innehålla ett krav på bristande samtycke för sexbrott. Det gäller alla länder som skrivit under Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Alltså även Sverige, som därmed borde ändra och förtydliga sin sexualbrottslag. Våldtäkt är ett allvarligt brott. Men överfallsvåldtäkter är inte det vanliga och dominerande typfallet som kommer in till polisen. Det handlar idag mer om sexbrott mellan personer som redan tidigare är kända för varandra. Ett problem är att lagstiftningen har inte hängt med, varken i den förändring av rättsuppfattningen som skett eller i hur sexbrotten förändrats i karaktär. En modernisering är därför nödvändig. Peter Eriksson vik. ledarskribent