Sverigedemokraterna inleder snart sitt andra år av sin första mandatperiod i riksdagen. Några större resultat kan väl knappast den parlamentariska gruppen räkna in på pluskontot. I SD: s kärnfråga tror jag tvärtom att det är sakligt och korrekt att beskriva det gångna året som en motgång. Den borgerliga regeringens invandringspolitiska uppgörelse med Miljöpartiet har faktiskt en mer liberal lutning än vad som gällde innan SD kom in i riksdagen.
Ledare
Ur ett annat perspektiv vore det dumt att försöka förneka att Sverigedemokraterna har haft betydelse. En viss omrörning i den berörda politiska grytan har åstadkommits. Detta beror främst på två saker som SD endast mycket indirekt har kunnat påverka. För det första hade de turen att komma in i en riksdag där de fyra regeringspartierna saknar egen majoritet. För det andra så har SD fått mycket luft genom oppositionens och regeringens ivriga och enträgna försök att placera Sverigedemokraterna i närheten av motståndarnas ideologiska burar. Socialdemokraterna vill gärna bildsätta SD som ett högerparti medan Moderaterna och deras allianspartners gärna beskriver Åkessons parlamentsgrupp som ett gäng med vänsterdragning.
Vid riksdagens voteringar röstar Sverigedemokraterna oftast med regeringssidan. Så är det, statistiken talar sitt entydiga språk. De tillfällen då SD gjort gemensam sak med oppositionspartierna har emellertid uppmärksammats mer. Vilket inte är det minsta konstigt. Regeringsnederlag i riksdagsvoteringar är tämligen ovanliga händelser.
Sverigedemokraternas voteringsfacit säger dock inget om partiets hemhörighet i det högra eller vänstra idéklustret. Faktum är att det leder tanken helt fel att sätta höger/vänsterstämpel på Sverigedemokraterna.
SD är ett konservativt och stundom reaktionärt parti. Partier av sådant slag kan segla under höger- eller vänsterflagg. Men det betyder föga. Kärnan i partiet är det konservativa och reaktionära. De ordinära partiernas beröringsmotstånd mot SD är i grunden sunt. Men det är osunt och ett strategiskt misstag att försöka trycka in Sverigedemokraterna i motståndarnas ideologiska värld.
Partisystemet är satt i svajning. Inte främst därför att SD har kommit in i riksdagen. Utan därför att väljarna i ökad utsträckning ser till andra saker än höger- och vänsterläror när de bestämmer sig för hur de ska rösta. Effektivitet, ordning och progressivitet är viktigare än renlärighet. Ett framtidsinriktat och förändringsinriktat regeringsblock efter nästa val skulle kunna bryta upp dagens konstlade blockgränser. Då skulle SD hamna där de hör hemma; bland de multikonservativa och småreaktionära.