PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida är en sann borgerlig optimist. I Söndagskrönikan i går yppade dock även Linder allvarliga tvivel på att KD ska lyckas att kravla sig över 4 procentspärren i nästa val.
Gårdagens mätning där KD fastnade på 2, 7 procent är inte huvudorsaken till den avgående politiske chefredaktörens tvivel.
PJ Anders Linder nämner ett antal andra orsaker till att klockorna nu på allvar tycks klämta för KD som riksdagsparti:
1 Normalnivån har sjunkit. "Efter valet 2010 har man bara nått upp i fyra procent någon enstaka månad."
2 "Nivån är så låg att det är statistiskt säkert att stödet för partiet är mindre än fyra procent."
3 "För det tredje syns inga tecken på att partiledningen har idéer om hur utvecklingen ska vändas."
Linder slår avslutningsvis fast att "partipolitiskt drabbas hela Alliansen och kan glömma allt vad fortsatt regerande heter, ifall KD skulle klappa igenom."
Mycket står kort sagt på spel. Alliansen - som vi lärt känna den de senaste 9 åren - står och faller med Kristdemokraterna.
KD:s utsatta läge är det mest dramatiska i inrikespolitikens opinionsläge. Skulle det dramatiska scenariet slå in så väntar i sin tur en än värre dramatik på andra sidan valnatten.
Trots att antalet småpartier i riksdagen har haft en rejäl tillväxt så har Sverige knallat på hyfsat bra under de senaste decennierna. Socialdemokrater och Moderater har borgat för att småpartier vars existens har varit garanten för själva regeringens existens, inte har fått ett ohemult stort inflytande.
Ett märkligt vårdnadsbidrag här, en udda järnvägslinje där och handelsgödselkonstigheter kan tillsammans med några andra exempel bokföras på regeringarnas konton för eftergifter på sammanhållningens altare.
Inte så mycket att förskräckas över. Politik är trots allt politik.
Vad den politiska politiken har i sitt sköte efter valet 2014 är ännu svårt att sia om. Socialdemokraterna har för dagen positionen som Sveriges största parti. Håller S ända in i valrörelsekaklet så torde partiet - med den gamla alliansen i spillror - få frågan först av alla av den regeringssonderande talmannen. För att få till en hyfsat stark regering - sannolikt i minoritet - så krävs samarbete med Miljöpartiet och troligen Folkpartiet.
Moderaterna har ungefär samma sits. Möjligen med den skillnaden att Centerpartiet i sin nuvarande skepnad får antas ha lättare att knyta an till M än till S. Förmodligen svalnar dock Miljöpartiets intresse betänkligt om de ska dela på statsrådsansvaret med Centerpartiet.
Sverigedemokraterna går lite halvknackigt i opinionen. Även om det ännu inte syns i opinionsmätningar så har partiet tappat i självsäkerhet efter Jimmie Åkessons reträtt i partiledardebatten i SVT:s Agenda för några veckor sedan.
Jan Björklunds offensiva grepp tvingade Åkesson att inlemma såväl "nordbor som européer" i kretsen av tämligen oproblematiska invandrare. Även med tanke på SD:s facit från sina första år i riksdagen tror jag inte att någon regeringsbildare behöver vara extremt orolig för att regera i minoritet i ytterligare fyra år.