De konsekvenser de analyserar är effekterna av den hyreshöjning på sex miljoner kronor som börjar gälla i januari 2026 för Louis de Geer hallen och Flygeln; lokaler där Symfoniorkestern ofta håller till.
Hagman och Fredriksson Tal inleder sin skrivelse med orden: "Scenkonst Öst har fått en tydlig uppmaning om att hitta vägar att öka bolagets intäkter." I sin konsekvensanalys ägnar ledningen dock den "tydliga uppmaningen" ett högst förstrött intresse.
Konsekvensanalysen är i stort sett helt och hållet inriktad på att räkna upp ett antal kraftiga försämringar som kommer att drabba Symfoniorkesterns kvalitet och anseende, kulturlivet i Östergötland, barn, äldre och minoriteter, skolelever och regionens "attraktivitet för näringslivsetableringar, utbildningsväsende, vanliga medborgare och samhället i stort" om hyreshöjningen genomförs.
Det är tråkigt att ledningen för bolaget väljer att skriva en debattartikel riktad mot ägarna i stället för att försöka ta itu med den tydliga uppmaningen att försöka öka bolagets intäkter. Var och en som granskar bolagets intäkter – utöver de ungefär 225 miljoner kronor man får i anslag från staten, kommunerna och Regionen – kan se att det borde finnas förutsättningar att dra in lite mer pengar på verksamheten.
Den som likt Scenkonst Öst i mycket hög grad är finansierad av det offentliga får naturligtvis räkna med att känna av dåliga tider likaväl som bra tider för de skattefinansierade ägarna. Det är självklart helt rimligt att generella besparingar inom tunga välfärdsområden som vård, skola och omsorg inte kan gå orkester- och teaterlivet helt obemärkt förbi. För stabilitetens och kvalitetens skull är det därför mycket viktigt att försöka balansera det offentliga inflytandet med mer inkomster från publik, partners och sponsorer i näringslivet.
Intäkterna från biljettförsäljning och konserter uppgick för Symfoniorkesterns del till 9,6 miljoner kronor för 2023. Östgötateatern ligger lite högre medan Östgötamusikens intäkter landar på drygt 2 miljoner kronor. Givet den mycket obetydliga konkurrensen när det gäller större musik- och teaterproduktioner kan det inte vara omöjligt att öka självfinansieringsgraden i form av biljettintäkter med 10 procent. Det som sticker ut allra mest är att Scenkonst Öst bokför endast 394 000 kronor som sponsorintäkter för 2023. (Enligt Scenkonst öst´s ekonomiavdelning är 100 000 kronor av sponsorintäkterna direkt riktade till Östgötamusiken.)
Symfoniorkestern borde – jag instämmer i Hagmans och Fredriksson Tals lovord över orkesterns kvaliteter – kunna attrahera lokala sponsorer i en mycket högre omfattning än nu. Holmen, Saab och Siemens – bara för att ta några exempel – skulle kunna ta ansvar för ett antal symfoniker i orkestern; på liknande sätt som bolag med hög svansföring gärna bekostar professurer på universitet och högskolor.
Bolagen skulle också kunna bistå med kommersiell kompetens; vilket det uppenbarligen kan behövas mer av i Scenkonst Öst. Med en inkomstbas som bättre speglar bredden i kulturproduktionens förmånstagare – medborgare, näringsliv, skattefinansierade förvaltningar – kommer kulturlivet att stå stadigare även i orostider. Därför bör Scenkonst Öst:s ledning och styrelse ta den "tydliga uppmaningen" från sina ägare på större allvar än vad de hittills visat upp.