Jag ställde mig på den sluttande gräsmattan och lyssnade.
Sahlin gjorde ingen besviken. Hon talade om Sverige som ett speciellt samhälle. Hon talade om valets alla val.
Vinner de borgerliga så har de fått väljarnas mandat att steg för steg rusta ner välfärden för att få råd med fortsatta skattesänkningar, sa Mona Sahlin. Hon talade om samhället som en gemensam skapelse där vi efter förmåga hjälps åt med varandras behov av utbildning, arbetslöshet, höftoperationer, förskolor och äldreomsorg.
Mot detta samhälle ställde Sahlin nya och gamla moderater vars främsta prioritet alltid är att sänka skatterna för folk med goda inkomster. Om de inte är pensionärer förstås. Då ska de betala mer i skatt.
Mona Sahlin steg fram som den ivriga och erfarna ledare hon är. Sahlin har ett budskap, hon har en bärande samhällsidé och hon är fenomenalt skicklig på att berätta om vad hon vill.
Håller hon och hennes vallokomotiv ångan uppe ända till valdagen så blir jag inte förvånad om S med råge behåller positionen som Sveriges största politiska parti.