Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Säg A-kassa - det räcker

Någonstans nyligen läste jag en liten historia om Ernst Wigforss; en gång i tiden finansminister för Socialdemokraterna. Wigforss var på ett av sina sällsynta besök i Arbetarrörelsens Arkiv.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Norrköping2009-06-12 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Föreståndaren på Arkivet frågade honom varför han så sällan kom dit? "Jag vill inte vara bunden av historien, jag vill experimentera med framtiden", svarade Wigforss. Klokt sagt. Dessvärre förefaller många av dem som idag med frenesi diskuterar Socialdemokratins roll i samhället vara så hårt bundna vid historien att de blir rent historielösa. Många av debattörerna präglas av attityden att S har svikit sina ideal från förr. Att Socialdemokrater längtar bakåt i tiden är inte konstigt. 65 års regeringsinnehav sedan 1932 sätter sina spår på gott och ont. I jämförelse ter sig lätt 24 procent i ett EU-val och en oppositionstillvaro i riksdagen som ett slags svek. Socialdemokratins ideal är enkla och otidsbundna; ständigt moderna och omoderna. Idealet är ett samhälle här och nu där framgångsrika, friska och framåt människor vävs samman med mindre framgångsrika, sjuka och sega medborgare. Förr i tiden användes ofta ordet "Solidaritet" för att uttrycka idealet. Moderna kampanjmakare beskriver idealet med slogans om att "alla ska med". Men idealet är detsamma. Samhället blir dåligt och otryggt för de flesta om de mindre framgångsrika, sjuka och sega medborgarna mer eller mindre lämnas åt sitt öde. "Alla ska med", är bra inte bara för dem som annars hade ramlat av vagnen. Varje generations socialdemokrater har haft sina tidsbundna modeller och verktyg för att putta samhället närmare idealet. Fördelningspolitik i olika varianter och förmågan att vinna demokratiska val förenar generationerna. S har inte alltid varit på topp. Och vem kan begära det? Partiets förmåga till anpassning och förnyelse har dock oftast varit imponerande hög. De få gånger S har försökt att kopiera in historisk politik i nutida förhållanden - 1970-talets löntagarfondsförsök hade onekligen en lätt doft av 1917 över sig - har det gått riktigt illa. Den borgerliga regeringen gör det svårt för S. Myrsteg för myrsteg försöker de bryta upp fördelningspolitiken. "Alla som arbetar ska med", är Reinfeldts motto. Ambitionen är att fösa ut Socialdemokraterna till en hopplös position som "bidragstagarnas och de arbetsskyggas" försvarare. Socialdemokraterna har ett starkt kort att spela ut. Ett kort som förenar de för stunden framgångsrika med de för dagen mindre framgångsrika. Säg A-kassa - det räcker. A-kassan är till för de arbetandes trygghet. 80 procent av lönen under en begränsad tid och anpassad för de flesta lönelägen är en dyr reform. Men folk som ramlar av vagnen är heller inte gratis. n n I övrigt är det mest business as usual som gäller. En mer liberal integritetspolitik, släpp loss Pagrotsky i kultursvängen, glöm alla tankar på återställare i de stora tjänstesektorerna vård och skola och börja experimentera med framtidens stora frågor. Så länge tanken är fri och inte bunden av historien är "Alla ska med", en utmärkt slogan även för klimat- och invandringstänkande.
Läs mer om
Norrköping