Undersökningsföretaget United Minds presenterar varje månad en "väljarbarometer" i Aftonbladet. I den nya mätning som publicerades i går förstärks de tendenser som tidigare framträtt i andra opinionsundersökningar under hösten. Socialdemokraterna tappar något; den uppåtgående trenden för S under Stefan Löfvens ledarskap har brutits. Kristdemokraterna tycks ha parkerat strax under spärren för att bli invalda i riksdagen. Centerpartiet segar sig upp strax över spärren. Moderaterna och Folkpartiet har svaga plus i kanten. Vänsterpartiet går sakta nedåt. Miljöpartiet går sakta uppåt. Sverigedemokraterna går mest framåt av alla.
Resultatet är inte så mycket att orda om. United Minds undersökningsmetoder skiljer sig från andra opinionsföretags. Övriga företag arbetar med telefonintervjuer. United Minds använder sig av "digitala paneler" vilket betyder att de människor som deltar i undersökningen svarar genom klick och kryss på nätet. Jag påstår inte att United Minds är sämre eller bättre än övriga opinionsinstitut. Resultaten går dock inte att jämföra rakt av med övriga opinionsinstitut. Det finns t ex anledning att förhålla sig särskilt kylig till siffrorna för de partier som gör snabba skutt uppåt och/eller plötsliga ras nedåt. I United Minds undersökning nuddar Sverigedemokraterna vid 10 procentsnivån. Innan vi betraktar SD: s upphöjelse till Sveriges tredje största parti som ett faktum finns det skäl att avvakta kommande och mer traditionellt genomförda undersökningar. Det kan vara så att United Minds känselspröt har fångat upp väljaruppfattningar tidigare än andra institut. Det kan också vara så att företagets undersökningsmetod inte tillräckligt väl garderar mot plötsliga ryck i opinionen för ett parti av SD: s sort. Att sätta ett kryss för SD på nätet är antagligen lättare än att svara "SD" när en människa ringer och frågar vilket parti som man gillar allra mest.
Det förhåller sig annorlunda med socialdemokraternas stagnation runt 31-32 procent i opinionsstöd. Hos United Minds är S fall något större än hos de flesta andra opinionsinstitut. Men socialdemokraternas nedåtgående trend är gemensam för hela opinionsbranschen. Till detta kan finnas flera orsaker. Stefan Löfvens stabilitet tas nu för given och ger inga fler pluspoäng. Han håller sin valkrets av mer eller mindre kärnväljare i S-boet. Vänsterpartiet som tidigare profiterade på Håkan Juholt har numera mycket lite att hämta hos gruppen besvikna S-väljare. Det som kommit av sig för Socialdemokraterna är inbrytningen i de breda väljargrupper som ligger nära alliansen och som uppskattar konkret politik för arbete, företagande och tillväxt. Löfven hade en bra start i dessa frågor. Han hindras nu dels av alliansens budgetoffensiv där man lagt sig mycket nära Löfven i viktiga frågor. Dels innebär det förstås ett aber för S att det tycks segla upp något slags Rosornas krig om företagandets villkor i välfärdssektorn. Debatten är våldsamt överdriven och fylld av ideologisk mytbildning som befinner sig ljusår från den pragmatism och verklighetsanknytning som Stefan Löfven åter vill göra till ett adelsmärke för S.
Socialdemokraterna bör ta sig samman. Partiledningen förefaller utifrån sett att vara som ett rö för vinden. Det känns som om det kan gå lite hur som helst med partiets uppfattning i sakfrågan. Vilket är allvarligt. Många väljare sneglar nu fundersamt på S och undrar om partiet har den stadga som krävs för att styra landet? Eller är det så bräckligt att några hetsporrar på en LO-kongress med hjälp av fantasifakta kan tvinga fram en politik som Löfven tvingas anpassa sig till?