Få förstår nog riktigt vilket hårt och oavlönat slit som ligger bakom en sådan här produktion.
Manus ska fram, sketcher, sånger och danser ska övas in, aktörer, dansare, scenarbetare, ljus & ljudskötare och sminköser ska rekryteras. Dekor ska byggas, scenkläder ska skaffas fram, affischer ska tryckas och biljetter ska säljas. Enskilda nummer som inte håller måste lyftas ut, annat material måste lyftas in. Konflikter inom ensemblen måste hanteras och redas ut.
Föreställningarna är grädden på moset. Mötet med publikens reaktioner är det tunga höstslitets belöning.
Jag har själv varit med i några olika amatörteaterprojekt. Processen när en föreställning växer fram är både njutningsfull och påfrestande.Vissa repetitioner sitter allt perfekt och entusiasmen sprider sig i truppen. En vecka senare fungerar ingenting och paniken börjar sippra fram i porerna.Genrepet kan utvecklas till en katastrof. Befrielsen efter premiären kan liknas vid en orgasm.
”Gate 25 – nu lyfter vi” är titeln på 2007-2008 års revy i Finspång. Ett passande namn. Mycket är på gång på orten. Och det finns mycket att gissla.
Jag förväntar mig att kommunalrådet Stig Andersson får sig en känga eller två på smalbenen. Den lokala byråkratin lär få sitt och en och annan känd profil får utstå att bli skojad med.
Lokalrevysällskapen är en viktig och vital del av det ideella Folkrörelsesverige. Utöver den glädje och sammanhållning som revytruppen bygger åt sig själva så bjuder de in alla oss i publiken att vara delaktiga.Att vara bekant med några av skådespelarna på scenen och att känna igen många av de ämnen som tas upp i de olika revynumren skapar en särskild sorts samhörighet och vi-känsla som den professionella teatern aldrig kan åstadkomma.
Revyn lyfter Finspång.