Mycket talar för att frågan kommer att leva även efter valdagen. Det är sannolikt att nästa regering kommer att stiga fram ur intensiva partiöverläggningar sedan väljarna väl sagt sitt.
Det är bra om det blir så.
Bildandet av det borgerliga alliansblocket var ett genidrag på sin tid. Socialdemokraterna vältes resolut ut ur politikens förarhytt. De fyra regeringspartierna hade inte bara en majoritet i riksdagen. Moderaternas omsvängning till högermittenparti möjliggjorde även en diger och gemensam reformagenda som genomfördes under den första mandatperioden. Det borgerliga blocket tvingade även S att överge sin traditionella roll som stark solitär. Koalitionen med V och MP var önskad av ytterst få inom oppositionen. Ändå pressades koalitionen fram eftersom det borgerliga regeringsblocket bedömdes kräva ett samlat regeringsalternativ.
Det var då det.
Nu har det borgerliga blocket mist sin majoritet, sin reformagenda och sin lyskraft. Vilket i sin tur har underlättat socialdemokratins återkomst till fast mark. Med sin nya ledning kan partiet återigen med auktoritet hävda att det är politikens sakfrågor som ska avgöra regeringsbildningen. Och inte tvärtom.
Sex av riksdagens åtta partier är realistiskt sett möjliga deltagare i nästa regering. Givet svensk politisk logik så kommer antingen S eller M att vara navet kring vilket regeringen byggs. Oavsett om det är moderater eller socialdemokrater som har rodret så går det att tänka sig flera olika upplägg för att bilda en majoritet efter nästa val.
Som landet nu ligger - vare sig S eller M kan uppträda särskilt kaxigt i mandatexercistiska frågor - finns det anledning att hoppas på en politisk debatt som domineras av vad som behöver göras; inte av vem och vilka som ska göra det.
Sverige är ett litet, förhållandevis jämlikt och ständigt konkurrensutsatt land. För att hänga med i svängarna i den nya världen behövs genomtänkta och breda politiska svar på många frågor.
Långtidsarbetslösheten bland framförallt lågutbildade, ungdomar och invandrare; hur ska den tacklas framöver?
Hur ska mer resurser och kompetens styras mot äldrevården?
Vilka är de mest verkningsfulla sätten att skapa ökad effektivitet i ungdoms- och vuxenutbildningen?
Hur ska Sveriges energibehov tryggas långsiktigt och uthålligt?
Hur ska vi navigera i utrikes- och säkerhetspolitiken?
Vad behöver göras för att utveckla Sverige som forsknings- och utvecklingsnation?
Hur ska skatterna bäst gynna arbete och företagande och vår skattefinansierade välfärdsmodell?
Dessa och ett antal andra frågor kommer förhoppningsvis att dominera den politiska debatten under tiden fram till nästa val. I takt med att möjliga svar och förslag mejslas fram blir det möjligt att bedöma var skärningspunkterna går på riktigt i svensk politik. Socialdemokraterna har onekligen en bra position. Partiet ingår inte i något block. Vad jag förstår finns heller inget intresse av någon blockbildning för blockets egen skull. S kan helhjärtat gå in för rollen som Sakfrågornas parti.