Sonnie Knutling från Söderköping är ombudsman i LO-distriktet i Mellansverige. På uppdrag av distriktet skickar Knutling regelbundet ut innehållsrika rapporter och analyser om arbetsmarknadsläget i regionen. Det är glädjande att LO genom att rationalisera sin organisation till större enheter har skaffat sig muskler att bidra till den långsiktiga opinionsbildningen om arbete, arbetslöshet och utbildning.
I den senaste rapporten granskas den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen i Sverige och i Östergötland. Milt uttryckt råder det obalans mellan olika inslag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Fas 3 är solklart störst; vilket har mött stark kritik från många håll. Många av insatserna i Fas 3 har upplägg som mer påminner om förvaring och "pysselsättning" än om träning och matchning mot den riktiga arbetsmarknaden.
2011 öppnade regeringen för att även deltagare i Fas 3 ska kunna beviljas arbetsmarknadsutbildningar; förutsatt att insatsen bedöms kunna leda till arbete. Denna möjlighet har dock använts mycket sparsamt: "I januari 2013 var 33 734 personer inskrivna i Fas 3 och av dessa deltog 208 personer i förberedande utbildning och 898 i arbetsmarknadsutbildning", skriver Sonnie Knutling i LO-rapporten.
Lokalt i Östergötland är relationerna ungefär desamma som i riket. I december 2012 deltog endast 8 personer i Finspång i yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar medan 79 var placerade i Fas 3. I Norrköping visar siffrorna att 159 människor arbetsmarknadsutbildades. Vilket ska jämföras med 1130 i Fas 3. Norrköping har de största obalanserna av alla Östgötakommuner. Drygt 25 procent av de arbetssökande som har aktivitetsstöd är inskrivna i Fas 3. I Söderköping är förhållandet mellan yrkesutbildning och Fas 3 mer rimliga; 22 mot 50.
Nedgången för arbetsmarknadsutbildningarna har pågått sedan början av 2000-talet. I LO-rapporten visas förståelse för neddragningarna. Arbetsmarknadsutbildning är inget självklart trollspö för fler människor i jobb. Under 1990-talskrisen, skriver LO i rapporten, bröts mönstret av goda resultat från tidigare decennier: "arbetsmarknadsutbildningarna övergick från att ge positiva resultat till att ge marginella eller till och med negativa sådana. (--) Att bygga ut arbetsmarknadsutbildningarna så kraftigt motsvarade helt enkelt inte någon verklig efterfrågan av specifika yrkeskunskaper. (--) Ett annat problem med 90-talets utbyggnad är att stora delar av utbildningarna genomfördes utan kontakt och samverkan med arbetsgivare, vilket lär ha försämrat matchningen och resultaten."
I samband med regeringsskiftet 2006 förändrades emellertid spelplanen rejält. Våren 2007 deltog 17 procent av alla de som deltog i Arbetsförmedlingens programverksamhet någon form av arbetsmarknadsutbildning. I dag är det endast 5-6 procent som utbildas i Arbetsförmedlingens regi. Vilket är en alldeles för låg nivå sett till arbetsmarknadens behov av kompetens och effektiv rekrytering i bristyrken.
Sonnie Knutling har rätt. Regeringen håller på att förvandla yrkesutbildning till en privat angelägenhet för arbetsgivare och arbetslösa. Det skadar Sverige.