Fredrik Reinfeldt inledde smått amerikanskt i Almedalen i går kväll. Han handhälsade på några ungmoderater i publiken innan han ställde sig i talarstolen. Det var kul. Sedan blev det fel. Reinfeldt framstod som en raljant översittare. Jag antar att syftet var att försöka vara rolig. Det misslyckades totalt.
ledare
Reinfeldt gör vanligtvis bra ifrån sig i rollen som seriös och allvarlig politiker. Han borde hålla sig till det. Politik består av en väldig massa olika intressen. Reinfeldt raljerade med att partiledare oftast förväntas nämna alla dessa särintressen för att på så sätt ligga bra till hos till exempel pensionärer, arbetslösa, företagare och sjuksköterskor. Men sådant sysslar inte alliansen med, sa Reinfeldt. För honom gäller allmänintresset. Må så vara. Men tonen i statsministerns avfärdande av samhällets alla olika intressen var plump och stötande. Han höjde sig själv till skyarna som den som har sett det allmänna ljuset medan populasen i övrigt stretar på i sina snäva boxar.
I förra valrörelsen var det så kallade utanförskapet ett i alla högsta grad allmänt intresse för Moderatledaren.
I går kväll var utanförskapet inte ens ett så viktigt särintresse att det förtjänade att raljeras med.
Samma sak med arbetslösheten.
Inte ett seriöst ord. Reinfeldt attackerade de rödgröna motståndarna hårt. Inget att säga om. Snart är det val. Han målade en bild av våldsamma skattehöjningar som kommer att drabba främst löntagare, kvinnor och ungdomar - nu gick det an med särintressen - om det blir regeringsskifte i höst.
Jag har ett gott öga till Fredrik Reinfeldt. Han har utifrån sina målsättningar skött sitt ämbete väl. Det Nymoderata inslaget har varit påtagligt. Inget snack om den saken. Men i går kväll trampade han snett. Tänker Reinfeldt driva valrörelsen med den plumpa attityd han visade i Almedalen så är oppositionen att gratulera.