Sverige har representativ demokrati. De 349 ledamöterna i riksdagen ska på bästa sätt spegla medborgarna. Ur ett partipolitiskt perspektiv är speglingen perfekt. I vart fall så perfekt som den kan bli när mätningen görs på 1 utav de 1430 dagar som en mandatperiod omspänner.
Ledare
Eko-redaktionen har inlett en granskning av hur pass representativa riksdagskandidaterna är ur en rad andra perspektiv än just de partipolitiska. Granskningen är intressant. De politiska partierna har monopol på att föreslå personer till offentliga uppdrag i riksdag, kommuner, landsting och regioner. Ett anständighetskrav är då att partierna mixar sina kandidater så att de speglar medborgarnas kön, åldrar, yrken, ursprung, mm på ett vettigt sätt. Ingen eftersträvar något slags millimeterrättvisa. Men det uppstår demokratiska underskott om någon eller några grupper bland medborgarna är kraftigt underrepresenterade.
Ålder är en viktig sak. Inte på så sätt att alla i en viss åldersgrupp har likadana uppfattningar och värderingar om saker och ting. Men varje generation är bärare av specifika erfarenheter, insikter och fördomar. Riksdagens utskottsarbete, utredningar, avvägningar och beslut blir mer fullödiga om ett flertal generationer ges tillfälle att stöta och blöta frågorna som avhandlas.
24 procent av svenskarna är 65 år eller äldre. På riksdagslistorna är det dock glest med seniora politikeraspiranter. Hos Moderaterna, Socialdemokraterna och i Vänsterpartiet finns det knappt några äldre kandidater. Endast Folkpartiet och Kristdemokraterna kan sägas ha en anständig äldrerepresentation på sina vallistor.
Men kanske finns det hopp om framtida förbättringar? Åldersgruppen 40-64 år är mycket kraftigt överrepresenterad hos samtliga riksdagspartier. Även riksdagsledamöter blir som bekant äldre. Håller sig ett hyfsat antal av 55-60-åringarna kvar i rikspolitiken ett par mandatperioder så kan det tänkas att Sveriges riksdag framemot 2018 har en anständig representation av seniora medborgare.