En lätt puritansk våg rör sig genom svensk utrikeshandel. Svenska företag i allmänhet och svenska staten i synnerhet kritiseras för att göra affärer med länder som inte är demokratiskt pålitliga. Skillnaden mellan regeringens utrikespolitiska deklarationer och utrikeshandelns verkligheter uppfattas av många som ett uttryck för dubbelmoral. Vilket det i någon mening är precis vad det är. Men inte nödvändigtvis i den betydelsen att två moraliska koder står mot varandra i en olöslig motsättning. Snarare kan den svenska frihandelstraditionen sägas bygga på två parallella moralstråk som i normalfallet inte ger alltför mycket skavsår när de gnids mot varandra. Å ena sidan en politisk moral som tar ställning för demokrati och mänskliga rättigheter. Å andra sidan en handelspolitisk moral som utgår från att handel och affärsrelationer i långa loppet är positivt för demokrati och mänskliga rättigheter. För det mesta lever dessa två uppsättningar av moralkodex i en hyfsat fredlig samexistens. Men ibland hettar det till. Saker och ting ställs på sin spets. Två exempel:
Svenska staten är huvudägare i Telia Sonera AB.Telekommunikation byggs ut så det knakar i allt fler länder och världsdelar. Demokrati och mänskliga rättigheter är inte alltid på plats när telekombolagen kommer dit med sina kablar och master. Som SVT: s Uppdrag Granskning visade i ett reportage förra veckan så är Telia Sonera bl a verksamt i Vitryssland. Företaget anklagas för att hjälpa den hårdföra regimen att hålla kontroll på aktivister och motståndare i landet.
Staten ansvarar även för den svenska vapenexportens regelverk. Svenska vapen efterfrågas i de mest skilda länder. Beställningar från stabila regimer som Norge varvas med ordrar från Saudiarabien. Svenska vapenexportörer och statens exportregelverk anklagas bl a för att indirekt ha bidragit till att Saudiarabien gick in i grannlandet Bahrain och slog ner regeringskritiska protester 2011.
Lars G. Nyberg är vd i Telia Sonera. I ett inlägg på DN debatt i lördags försvarade han företagets närvaro i Vitryssland. Enligt Nyberg är det inte Telia Sonera "som bryter mot de mänskliga rättigheterna" i Vitryssland. Det har Nyberg alldeles rätt i. Utbyggnaden av telekomnäten ger människor ökade möjligheter att kommunicera. Samtidigt ges staten ökade möjligheter att övervaka den ökande kommunikationen. Den intressanta frågan att diskutera är om i fall Telia Sonera - eller andra telekomföretag - inte var på plats i Vitryssland; skulle det i så fall gynna eller missgynna demokratin och de mänskliga rättigheterna? Det finns inget enkelt svar på den frågan. Min ståndpunkt är att människors möjlighet att kommunicera i längden är betydligt viktigare än de kontrollmöjligheter som regimen drar fördel av. Utan telekom skulle staten förtrycka sina medborgare som vanligt. Med telekom skapas möjligheter för fri dialog och demokratiska rörelser. Ett puritanskt beslut - vi ska inte beblanda oss med Vitryssland - skulle mer gagna moralister i Sverige än förändringstrycket i Vitryssland.
Vapenexport till Saudiarabien är svårare. Man behöver inte vara puritan för att anse att samarbetsavtalet mellan Sverige och Saudi aldrig borde ha undertecknats.