Jobb är onekligen dagens politiska melodi. Knappt hade stråkastarna släckts på Socialdemokraternas "Jobbkongress" förrän Folkpartiet slog upp portarna till sitt "Jobblandsmöte".
Liberalismen är en optimistisk ideologi, sa Jan Björklund när han talade till ombuden på Folkpartiets landsmöte i Växjö i går. Det stämmer. Björklund har en sprittande och obändig tro på tekniska landvinningar, människors förmåga, på bra skolors betydelse och på ett slags allmänt sunt förnuft. Otyglad optimism vacklar dock alltid på gränsen till smått pekoral hurtfriskhet. Den klassiskt liberalt kluvna inställningen riskerar att upplösas i atomer när Björklund dunkar in sina poänger om mer kärnkraft, mer världshandel, mer svensk militär, mer makt åt arbetsgivare och om mer euro nu.
Bengt Westerberg hade under sin tid som folkpartiledare stor framgång med kravet på "eget rum" i långvården. Jan Björklund försöker lansera en uppföljare till Westerbergs succé. Folkpartiet kräver nu rätten till "delat rum" för de äldre par som vill bo tillsammans även när någon av makarna har blivit så dålig att han/hon måste flytta in på ett särskilt boende.
Folkpartiledaren är burdust elak mot allt som han uppfattar som lite flummigt. Miljöpartiets förkärlek för "närodlad mat" fick sig en rejäl känga. Afrikas bördiga jordbruksländer skulle kunna bli rika om vi köpte deras produkter, sa Björklund.
MP:s mantra "tänk globalt - handla lokalt" betyder i verkligheten "handla inte med Afrika, men tänk gärna på dem", sa Björklund.
Folkpartiet profilerar sig stenhårt på stenhårt på några områden där de provocerar oppositionen men även irriterar övriga allianspartier. Det är väl ok. Där alla tänker lika; där blir inte mycket tänkt.