Erik Amnå är professor i statskunskap vid Örebro universitet. Tillsammans med professorskollegor från Göteborg och Uppsala har Amnå utgjort en kommission som granskat Göteborgs kommun. Kommissionen tillsattes sedan SVT-programmet Uppdrag Granskning avslöjat mutor och bestickningar i stadens bolag och förvaltningar.
Häromdagen lämnade kommissionen sin slutrapport "Tillitens gräns" till beställaren Göteborgs Stad. Det finns anledning för långt fler än göteborgare att ta till sig av professorernas kritik av hur sådant som tjänstemännens professionella självständighet, formell och opartisk handläggning och offentlighetsprinciper har hamnat på undantag.
När kommissionen presenterade sin granskning talade Erik Amnå om "Göteborgsandan". Det är rimligt att tala om denna "anda" av informella nätverk, obyråkratiskt agerande och snabba beslutsgångar.
De styrande har ofta framhållit "Göteborgsandan" som något positivt och dynamiskt: I Stockholm pratas och sammanträds det i det oändliga. I Göteborg händer det saker snabbt. Självklart är det lätt att se fördelar med ett kommunmaskineri som inte är alltför tungrott och stelt. Priset för raka rör och snabba ryck kan emellertid vara - som Amnå och hans kollegor visar - osund maktkoncentration till en liten grupp politiker, revisorer och jurister som sätts på undantag och en ängslig anpasslighet ute i kommunens organisation.
Begreppet "Göteborgsanda" kan dock leda fel. Det finns faktiskt fler städer där valen nästan aldrig leder till maktskifte, fler städer som lever lite i skymundan av mer flashiga och framgångsrika orter, fler platser där andan från bruksorterna - "vi måste hålla ihop mot de andra" - lever kvar och det finns fler städer än Göteborg med spårvagnar på gatorna, vatten mitt i staden och IFK-lag i allsvenskan.
Lars Stjernkvist är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. Jag ringde upp honom i går och bad honom kommentera händelserna i Göteborg från ett Norrköpingsperspektiv. Han har ännu inte läst hela Amnås rapport. Av det han sett och ur de erfarenheter han har sedan tidigare pekar han dock på två saker som tycks ha gått fel i Göteborg.
– Jag har inget emot okonventionella arbetssätt som gynnar Norrköping. Men kontrollfrågan "Tål det här offentlighetens ljus?" måste alltid ställas. Finns det minsta tvekan att kunna svara ja på den frågan så ska man inte gå vidare. Så verkar det inte alltid ha gått till i Göteborg, säger Stjernkvist.
Det andra Stjernkvist vill ta upp är hur man som "högsta politiker" bör agera när det kommer avslöjanden om mutor och andra oegentligheter.
– Försöker man förklara det som en "enskild händelse" så har man ett svårt läge då nästa och nästa "enskilda händelse" inträffar. Sitter man då fast i informella nätverk och beslutsgrupper och måste ta hänsyn till den och den så är risken stor att man fastnar i en slutenhetskultur, säger Stjernkvist.
Han tar sitt eget agerande då skandalen om Strykbrädan briserade som exempel:
– Jag markerade hårt att det här var allvarligt och att allt skulle granskas och göras offentligt.
Stjernkvist tänker rätt. Tar högsta hönset klar ställning mot mygel och för offentlighet så sprider det sig i hela organisationen.