Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Pristagare i knipa

Foto: Gerald Herbert

Norrköping2009-10-28 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När man lyssnar på Carl Bildt och andra europeiska politiker får man lätt intrycket att vårt militära engagemang i Afghanistan skulle vara något som vi hittat på alldeles själva och att vårt "internationella ansvar" nu kräver att vi inte bara stannar där utan också skickar ännu mer trupper dit. I FN:s, EU:s, Natos någon annan organisations namn. Men det var inte Sveriges riksdag som beslöt att invadera Afghanistan och fördriva talibanerna från makten. Det var inte heller britter, kanadensare, holländare, tyskar, polacker eller ens nykrigiska danskar som uppfann kriget. Afghanistan är ett amerikanskt krig, och det är fortfarande USA som håller håller i taktpinnen, politiskt och militärt. Hur man än draperar insatsen. Skulle USA bestämma sig för att dra sig ur Afghanistan, skulle britter, kanadensare, danskar, svenskar etc pipa iväg därifrån så snabbt som transportkapaciteten medgav. Större är inte vårt ansvar för ett krig som ingen kunde drömma om att starta för tio år sedan. Vad kommer då USA att göra? Det verkar ingen veta, inte ens presidenten och Nobelfredspristagaren Barack Obama, vars obeslutsamhet i frågan börjar bli en politisk belastning. Andelen amerikaner som tycker att han hanterar situationen i Afghanistan väl har sjunkit från 55 till 45 procent på en månad, och två tredjedelar av alla amerikaner anser att administrationen saknar en klar strategi för Afghanistan. I övrigt är den amerikanska opinionen så splittrad som man kan tänka sig. Hälften av amerikanerna är positiva till en truppförstärkning med 40.000 man (som krävts av USA:s befälhavare i Afghanistan, generalen Stanley A. McChrystal), hälften säger nej. Uppdelningen följer partilinjerna. Obamas demokrater är emot, republikanerna för. Vad Obama än beslutar, tar han politiska risker. Man kan utgå från att Obama intuitivt är emot en upptrappning av kriget. Åt det hållet lutar också vicepresidenten Joe Biden och hans efterträdare som ordförande för senatens mäktiga utrikesutskott, Vietnamveteranen John Kerry. Ett av många goda argument mot upptrappning av kriget i Afghanistan är att en sådan kan leda till en spridning av kriget till angränsande länder i regionen. Al-Qaida har redan hittat nya baser utanför regionen, i t ex Somalia. Men om Obama säger nej till en kraftig truppstärkning i Afghanistan, vad gör han i stället? Fortsätter offra amerikanska (och allierades) liv i ett krig som inte kan vinnas, i hopp om att talibanerna frivilligt ska lägga ner vapnen och foga sig i en amerikansk ordning i landet, innan USA går till val igen? Risken är att Obama skapat förväntningar om en vändning i Afghanistan som inte ligger inom räckhåll, samtidigt som han missat det politiska tåget för en radikal omläggning av politiken i Afghanistan i realistisk riktning: En minskning av den militära insatsen och ett förlitande på inhemska politiska lösningar i Afghanistan, stödda på regionala och internationella överenskommelser.
Läs mer om
Norrköping