Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Politiska pessimister

EU-valet går in på upploppet. S tycks göra ett bättre val än M. Och det är inte så konstigt. De socialdemokratiska kandidaterna framstår som betydligt mer optimistiska än sina borgerliga konkurrenter. I centrum står sossarnas starka tilltro till vad en socialdemokratisk majoritet i parlamentet kan uppnå.

Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX

Norrköping2009-06-02 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Socialdemokratin har optimismen i generna. "Vi bygger landet", har generationer av unga socialdemokrater sjungit på möten och fester. Känslan av att vara i pakt med framtiden och upplevelsen av politikens enorma samhällsbyggarmöjligheter har präglat socialdemokrater i över ett sekel. Den förre partisekreteraren och Norrköpingspolitikern Lasse Stjernkvist har plockat ner den politiska samhällsoptimismen till en folklig och enkel slogan. "Gladast vinner", manar Stjernkvist partivänner med sura miner och hängande huvuden. Borgerligheten har inte samma muntra och framstegsvänliga historia. Generationer av borgerligt konservativa personer har suttit i sina salonger och odlat pessimismer om att "det går för fort, det är för riskabelt och det går åt fel håll". Väljarna söker sig helst till partier och politiker som vill göra något och som förefaller att kunna göra det de vill. Borgerliga politiker har därför då och då försökt att bryta sig loss från sin pessimistiska arvsynd. "Ny start för Sverige", proklamerade Folkpartiet och Moderaterna inför valet år 1991. Ekonomin ställde dock till det för Bildt och Westerberg. Den nya starten kraschade redan efter ett år eller så. Den borgerliga alliansregeringen fick en klart bättre start. De nya moderaterna knöt an till flera starka och klassiska S-traditioner. Framförallt har M tagit till sig attityden att politik är viktigt. Moderaterna gick till val med en optimistisk lista för hur utanförskap och bidragsberoende skulle kunna åtgärdas genom politiska beslut. Borta var alla hänvisningar till "marknadens osynliga hand". Regeringens moderater har således satsat hårt för att komma ut ur den pessimistiska garderoben. Och fram till nu har det gått ganska bra. Delar av socialdemokratin tycktes riskera att fastna i opponerandets gnälliga pessimism. Moderaternas EU-valrörelse måste emellertid betraktas som ett återfall i paradgrenen borgerlig pessimism. Budskapen från Gunnar Hökmark är pepprade med vad EU-politiken inte ska göra. Runt regeringen står också ett sken av misstro mot vad politiken kan göra för att bistå Volvo och Saab. Rätt eller fel - det kan ingen säga - men nog framstår Fredrik Reinfeldt som väldigt pessimistisk i jämförelse med Tysklands Angela Merkel. Volvo och Saab har inte fått en krona i understöd medan Angela Merkel har kastat in femtio miljarder i garantier för Opel. Kommer den politiska pessimismen att fälla även denna mandatperiods borgerliga försök att utmana S som det naturliga regeringspartiet?
Läs mer om