I går var det marknad i Finspång. Utbudet var stort. Priserna var fantastiska. 20 par strumpor för 100 kronor, thaimat för 30 kronor, byxor för en femtiolapp, fyra toppar för en hundring. Mitt i alltihop hade Finspångs politiska partier satt upp sina stånd.
Jag var där.
Finspångs politik är spännande. Det mest spännande lär inträffa efter valet när det ska avgöras vem som ska regera med vem. Alternativen är många. Miljöpartiet räknar med att få minst tre mandat i det nya fullmäktige. De kan bli tungan på vägen. Enligt de Miljöpartister jag mötte på marknaden så uppvaktas de just nu mest intensivt av Socialdemokraterna.
I alliansens tält språkade jag lite med Moderaten Inge Jacobsson. Han talade mycket väl om Miljöpartiets nya unga toppnamn Caroline Wiklund. Hon bör nog förbereda sig på Inges kommande friarstråt.
Bakom Vänsterpartiets bord på marknaden stod Conny Lindgren. Han småskrattade outgrundligt när jag förde kommande kommunregeringar på tal. V styr just nu kommunen med de borgerliga partierna. S har offentligt inbjudit V att byta sida. Vi får se hur det blir, sa Conny Lindgren.
Socialdemokraterna delade ut rosor och disktrasor till besökarna. Partiet är helt inställt på samarbete med ett eller flera partier efter nästa val. Den nya ledarduon Ulrika Jeansson och Anders Härnbro utstrålar öppenhet. Frågan är om det räcker för maktskifte?
En joker har blandat sig i leken. 70-årige Lennart Bodling från Hällestad ställer upp för Sverigedemokraterna. Varför ska vi behöva jämka oss efter muslimerna, sa Bodling till NT tidigare i maj. Kanske inte den mest brännande frågan i Finspång kan man tycka. En mer relevant fråga är om något av partierna i Finspång är beredda att jämka sig samman med Bodling om han tar sig in i fullmäktige?
Min marknadsvandring gav inga absoluta svar på den frågan.