Sveriges valsystem är egentligen inte byggt för blockpolitik. Vi har proportionella val där även de röster som läggs på förlorande partier räknas och ger mandat. Vilket i sin tur leder till ett flerpartisystem i kommuner, landsting och riksdag. På kommunal nivå här i trakten betyder det att 8 politiska partier finns representerade i Norrköpings, Finspångs och Söderköpings fullmäktigeförsamlingar. (I Söderköping finns dessutom ett 9:e parti bestående av den politiske vilden Torbjörn Lord.)
I ett majoritetsvalsystem - där det vinnande partiet tar alla röster och/eller alla mandat i varje valkrets - består parlamenten oftast bara av ett stort parti, ett lite mindre parti och av någon eller några enstaka mer oberoende ledamöter. Majoritetsval är som gjorda för blockpolitik. Svenska proportionella valmodeller är som skapta för att föda fram samarbetsinriktade minoritetsregeringar.
I närtid har det blockpolitiska tänkandet förstärkts i svensk rikspolitik. Bildandet av den borgerliga alliansen har triggat utvecklingen. Oppositionspartierna fanns sig nödgade att skapa ett rödgrönt block för att matcha alliansen. För stunden är det lite si och så med blocken. Det rödgröna ligger definitivt i malpåse. Det borgerliga blocket hålls ihop av regeringsinnehavet. Det Sverigedemokratiska blocket är isolerat och solitärt och saknar varje form av i vart fall direkt politiskt inflytande.
Folkbladets tre närmaste kommuner styrs även de av blockregeringar. Det borgerliga alliansblocket leder Söderköping medan de rödgröna regerar Norrköping och Finspång.
Norrköping är emellertid ett utmärkt exempel på något som i praktiken mer liknar samlingsstyre än blockstyre. De regeringsbildande socialdemokraterna efterfrågar i alla stora och viktiga frågor samverkan med eller flera oppositionspartier. Och flera av den borgerliga alliansens oppositionspartier eftersträvar hellre chansen till reell påverkan i viktiga sakfrågor än vad de till varje pris vill opponera med samfälld stämma.
Oppositionsledaren Fredrik Bergqvist (M) konstaterade i ett blogginlägg på nt.se att han inte lider av "beröringsskräck" gentemot S. Han ser möjligheten till sakligt inflytande på kommunpolitiken som en grundpelare i sitt politiska engagemang. De väljare som röstat på honom och alla de medborgare som försörjer honom och alla andra politiker har högre förväntningar på honom än att han ska vråla Nej till allt som Lars Stjernkvist (S) föreslår. Därmed självklart inte sagt att Bergqvist har något emot att efter nästa val själv ersätta Stjernkvist i rollen som kommunstyrelsens ordförande.
Tveklöst är det en fördel för Norrköpings medborgare att S från och till uppträder som en minoritetsregering och att M och andra allianspartier ofta uppträder som regeringspartier.
Söderköping påminner till dels om Norrköping. Oppositionsledaren Mattias Ravander (S) har ungefär samma attityd som Fredrik Bergqvist i Norrköping. Kommunstyrelsens ordförande Magnus Berge (C) borde våga vara lite mer som Lars Stjernkvist.
Utvecklingen i Finspång känns mer oroande. Jag upplever det som om alliansledaren Inge Jacobsson (M) har valt bort konkret inflytande till förmån för återremisser och paragrafrytteri. Det är inte bra för Finspång.