SCB: s stora partisympatiundersökning som presenterades i går innehåller inga särskilt stora nyheter. I vart fall inte nyheter som har bäring att ge indikationer om hur valet 2014 kan tänkas gå. Däremot illustrerar SCB ett antal intressanta förhållanden i svensk politik.
Det mest slående är Vänsterpartiets exklusivitet. När SCB redovisar väljarnas flöde mellan partierna sedan valdagen 2010 och november 2012 finns Vänsterpartiet inte med i grafen. Inget mätbart antal väljare har kommit till V från andra partier och inget mätbart antal väljare har lämnat V för att gå till andra partier. Vilket Vänsterpartiet är helt ensamma om i kretsen av riksdagspartier.
Vänsterpartiet är så pass udda att partiets väljare inte upplever att de har några alternativ. Omvänt gäller att nästan 95 procent av väljarna upplever Vänsterpartiet som ett så pass udda parti att det inte är ett alternativ även om de är missnöjda med sina traditionella partival.
SCB bryter även ner sin undersökning i jämförelser mellan sin egen undersökning i maj 2012 och november 2012. Då finns Vänsterpartiet med i sammanställningen. 0, 3 procent av socialdemokraternas väljare har gått över till Vänsterpartiet. Det är det hela.
Dagens variant av Vänstern är ett parti som lever helt i symbios med graden av missnöje i socialdemokraternas vänsterfalang.
Under mätperioden mellan maj och november 2012 har vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt kört stenhårt med hårt skruvad propaganda mot "vinster i välfärden." Resultatet är minst sagt blygsamt. Vänsterpartiet är en udda särling i svensk politik.
Det är också intressant att notera att Sverigedemokraterna sedan valet 2010 har fått tillflöde av tidigare moderata och socialdemokratiska väljare. Det är inga oerhörda mängder väljare vi talar om. Men partiets tillväxt består i huvudsak av M (1,2 procent) och S (0.6 procent). När SCB enbart mäter förändringar mellan maj och november i år så är det tidigare S-väljare och människor som i maj 2012 svarade "vet ej" som står för lejonparten av sverigedemokraternas ökning upp till 7.9 procent av väljarkåren.
För dagen framstår Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) som de enda tänkbara regeringsbildarna efter valet 2014. Båda har anledning att känna oro efter SCB-undersökningen i går.
Kristdemokraterna hamnar under riksdagsspärren. Skulle det också bli ett faktiskt valresultat så betyder det att Reinfeldts allians utan tillskott av nytt blod svårligen kan räkna med att regera en tredje mandatperiod.
Stefan Löfven har det om möjligt ännu värre. S är solklart största parti i SCB med sina knappa 35 procent. Vilket vore ett hyggligt utfall i september 2014. Men utan regeringspartners kan Löfven knappast utmana Reinfeldt. Förmodligen räcker det inte med MP för att S ska kunna bilda en hygglig regering.
Miljöpartiet är riksdagens tredje största parti. MP utgör det nya blod som båda de presumtiva regeringsbildarna suktar efter. En regering som inte vill ha SD som vågmästare i riksdagen behöver dock sannolikt ytterligare något parti i regeringskretsen för att sitta stadigt. För M handlar det om KD: s överlevnad. För S handlar det sannolikt om Folkpartiet.