Ledare: Politik är inte bara ekonomi

Det är knepigt att vara antirasist när ingen vill kallas rasist, säger Anton Landehag, ordförande i Ungdom mot rasism. Det blir ju att vara emot åsikter som ingen vill kännas vid.

Gudrun Schyman uttryckte det som att hon var trött på att alla sa sig vara för jämställdhet. Det stämmer ju inte. Om alla politiska riktningar strävade mot jämställdhet med olika medel skulle ju världen ha varit jämställd för länge sedan!

Jag hade ett kort snack med folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton som först skakade på huvudet när jag talade om etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. Sedan kunde han ändå se att det fanns men att det skulle försvinna när hjulen började rulla eftersom etnisk diskriminering inte är ekonomiskt rationellt. Och Carl B Hamilton borde veta; ekonomiskt rationell som den professor i nationalekonomi han är.

Sedan har vi klasshatsdebatten som i korthet går ut på frågan om man får vara arg på att vissa föds med skedar av ädlare metaller i mun medan andra inte gör det och att det så tydligt blir grunden för den förstnämndes framgång och den sistnämndes ekonomiska underordning samtidigt som den förstnämnde oftast med emfas hävdar att framgången enkom är prestationsbaserad.

Katrine Kielos skriver initierat i sin bok "Det enda könet" om varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin. Hon börjar och slutar med Adam Smiths mamma. Hon som födde och gödde nationalekonomins fader. Han var mambo hela livet men räknade ändå inte in morsans och alla andra mammors ekonomiska insatser i bruttonationalprodukten. Från Adam Smith till Carl B Hamilton har de alla försökt beskriva beteenden som handlar om känslor, drömmar, bakgrund och fördomar med rationalitet. Det går givetvis inte. Därför misslyckas också politik som enkom grundar sig på deras rationella beräkningar. Eftersom vi är mer komplicerade som människor, och politik, hur vackert vi än försöker uttrycka det är den samlade summan av våra drömmar, ambitioner och beteenden.

I Sverige har vi hög arbetslöshet samtidigt som det i vissa branscher är svårt att hitta arbetskraft. För arbetstagare har inte valt utbildningar som stämmer överens med kravprofilerna i bristyrkena. Och även om de gjort det är de kanske kvinnor i barnafödande ålder eller så de bryter på något annat språk. Om vi vore rationella skulle arbetskraftsbrist och arbetslöshet aldrig sammanfalla. Men vi styrs av känslor, drömmar, bakgrund och fördomar. En politik som inte förstår detta blir en politik för - som Fredrik Reinfeldt säger - etniska svenskar mitt i livet. Verkningslös. Passiv.

Framtidslös.

Den som vill öka människors frihet och rusta samhället för framtiden måste alltså se något annat än den ekonomiska mannen. För inte ens den ekonomiske mannen är så rationell som nationalekonomerna skulle vilja. För vi är ju bara människor. Och politiken är bara den samlade summan av våra drömmar, ambitioner och beteenden.