Isabella Lövin sitter i EU-parlamentet för Miljöpartiet. Nyligen meddelade Lövin att hon gärna vill fortsätta som politiker ännu en mandatperiod. Hon hoppas därför att Miljöpartiet sätter henne på valsedeln och att hon får nytt förtroende av väljarna i EU-valet om ett år. Det hoppas jag också.
Isabella Lövin rekryterades av Miljöpartiet inför valet till EU-parlamentet 2009. Isabella Lövin är i grunden journalist med bred erfarenhet från så pass vitt skilda arenor som Damernas Värld, programmet Tendens i radions P1 och tidskriften Allt om Mat.
2007 slog hon igenom med boken "Tyst hav-jakten på den sista matfisken". Boken fick stor uppmärksamhet även utanför vanligtvis miljöintresserade kretsar. Och det med all rätt. Isabella Lövin har ett journalistiskt driv i berättandet, berättelsen bygger på omfattande research och ämnet är angeläget.
Isabella Lövin var kort sagt en drömvärvning för Miljöpartiet. Det finns emellertid anledning för fler än miljöpartistiska valstrateger att glädjas över Lövins inträde i politiken. Denna partipolitiskt oerfarna person i femtioårsåldern har på kort tid visat sig kunna åstadkomma praktiska och verklighetsförändrande resultat. Isabella Lövin har spelat en aktiv och betydelsefull roll för EU:s nya fiskereform som antogs nyligen.
EU:s medlemsländer har nu åtagit sig att vara en global motkraft mot rovfiske och utfiskning. Till tidningen Riksdag & Departement (19/13) säger Isabella Lövin att "vi fick igenom flera förslag som är smått revolutionerande". Så är det förmodligen.
Jag har inte sakkunskap nog för att på ett rättvisande sätt bedöma den revolutionära statusen i fiskereformen. Överenskommelsen mellan medlemsländerna och parlamentet är dock övertygande i sina detaljer när det gäller fångstkvoter och skonsamma fiskemetoder och i sin attityd till hållbar utveckling och vetenskapliga råd.
Det jag känner mig mer säker på är att Isabella Lövin är en politiker av en sort som jag gärna ser mer av. Hon har djupa kunskaper i sitt ämne. Hon vet vad hon vill försöka åstadkomma. Hon är beredd att harva i politiken för att få saker och ting att hända.
Till Riksdag & Departement säger Lövin att hon i valrörelsen 2009 blev förvånad över att "förvånansvärt många kandidater kampanjade i frågor som inte ens avgörs i EU-parlamentet". Det är en viktig och riktig iakttagelse.
Valrörelserna till EU-parlamentet har ofta karaktären av övningar inför de nationella valrörelserna. Förhandssnacket inför valet 2014 handlar mest om hur olika valresultat ska påverka partiernas röstandelar i riksdagsvalet några månader senare. Vilket knappast ökar medborgarnas engagemang för EU-valet.
Isabella Lövin är ett exempel på ett annat förhållningssätt. Hon ville väljas till EU-parlamentet därför att det är den demokratiska arena där fiskeripolitiken i stort och svenska fiskares villkor avgörs. Nu vill hon göra en period till för att som parlamentariker se till att hålla nageln i ögat på EU:s regeringar när det gäller fisket.
Det låter som en bra idé.