Två motstridiga budskap möter mig ofta. Det ena är att skillnaderna i politiken numera är för små och att man får ?samma skit? hur man än röstar. Det andra är att de politiska partierna borde skärpa till sig och leverera gemensamma lösningar för medborgarnas bästa i stället för att ?träta med varandra?.
Båda dessa synpunkter rymmer sina rätt. Rätt på så vis att politikens handlingsutrymme har minskat och att det numera råder konsensus från höger till vänster om sånt som värdet av den allmänna rösträtten och att företag inte är av ondo per definition. Rätt på så vis att bra förslag ibland blockeras av ideologiska skygglappar och måste etiketteras om innan en politisk motståndare kan ta upp det - som sitt eget.
Ändå är båda påståendena fel. Fel för att en livlig debatt, där man tvingas hitta de bästa argumenten, i sig ökar chansen för kloka beslut. Fel för att olika partier kämpar för skilda idealsamhällen. Fel för att politik påverkar allas vardag. Inte ens för dem med obegränsade resurser är det betydelselöst vilket samhälle vi har. Ojämlika samhällen föder otrygghet och kriminalitet som drabbar alla. Hur många vaktbolag, stängsel och privatflyg man än har.
Jobben får utgöra konkret exempel på en aktuell skillnad i politiken. Alla är överens om att arbetslösheten är för hög och att arbete ofta är lösningen på många andra problem som segregation, fattigdom, ohälsa, ensamhet. Men vi vill skapa förutsättningar för nya jobb med goda villkor som är utvecklande för den som anställs eller startar eget och konkurrera globalt med kunskap, innovation och kreativitet. Högerregeringen driver närmast utbildningsförbud för arbetslösa, satsar ensidigt på låglönesektorer och jagar arbetslösa att acceptera allt sämre villkor och löner. Vänsterut talar man vällovligt om att anställa fler i offentlig sektor, men sällan om varifrån skatteintäkterna dit ska komma.
Bakom de konkreta uttryck politiken tar sig ligger dock, med risk för att låta pretentiös, en större tanke om det gemensamma och mänskliga. En tro på att vi alla har behov av att bli såväl sedda och uppmuntrade som utmanade. Inte på samma vis och mot samma mål. Ett rikt liv har olika innebörd för oss alla, men vi har samma rätt till det och ingen människa är hopplös eller obildbar. För mig är politiken sättet att kämpa för ett tillitsfullt samhälle där var och en kan utvecklas enligt sina bästa stämningars längtan. Där var och en gör sin plikt och kräver sin rätt. Inte gör sin plikt och tvingas krypa för kapitalet. Inte kräver sin rätt utan egen insats. Det är stor skillnad. Det är att spänna bågen högre.
