Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Polisens alla krig

Foto: Bjšrn Larsson Ask /SvD/ SCANPIX

Norrköping2008-04-23 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Polisen är het. De möjliga klantigheterna i mordutredningarna i Dalarna, strulet i utredningen av barnamorden i Arboga, avskedandet av förre rikspolischefen och regeringens långbänk för att utse hans efterträdare har ökat trycket i polisdebatten. Frågan för dagen är hur polisen ska bli mer effektiv? Många käpphästar är ute för vädring i diskussionen; det är en sak som är säker. Karin Jonsson är centerpartist i Norrköping. Som representant för sitt parti är hon ledamot i polisstyrelsen i Östergötland. Den 18 april, bloggade hon om livet som polisstyrelseledamot; "jag har länge funderat på vad det är som är fel", skrev Jonsson och fortsatte: "Ledamöterna sitter mycket tysta, speciellt s-sidan, de har alltid varit mer passiva. Det råder sällan eller aldrig några diskussioner, bara information och några enstaka frågor. Vi har heller inte så mycket att besluta om förutom budget och verksamhetsplan. Den operativa verksamheten får vi inte lägga oss i." Karin Jonsson anser att det är "allt för många män i uniformer på styrelsemötena. De är hur trevliga som helst, men det hjälper inte. Där sitter också ett gäng fackliga representanter, åklagare, info-chef m fl. Sammantaget blir det ett 30-tal personer. Det är helt enkelt för mycket folk för att det ska bli någon bra diskussion." Passiva sossar och för många män i uniform är således några av Karin Jonssons (föga förvånande) förklaringar till polisens ledningsproblem. Jag hävdar inte att Jonssons kritik är helt poänglös. Men frågan jag ställer mig - efter att ha läst Karins blogg - handlar om polisstyrelsen som sådan. Vilken nytta för polisen skapar dessa möten där ett 30-tal personer, varav många i uniform, samlas för att diskutera saker som de "inte får lägga sig i"? Maria Abrahamsson är ledarskribent på Svenska Dagbladet. Tidigare i sitt liv har Maria arbetat på moderaternas riksdagskansli. Inom moderaterna pågår en seg och hätsk strid om vilken polispolitik som är den rätta. En falang - där Abrahamsson ingår - anser att polisfacket är ett av de stora hindren för ett effektivare polisarbete. Maria Abrahamsson är mycket kritisk till att justitieminister Beatrice Ask inte tar i med hårdhandskarna mot bakåtsträvarna i facket. På Svenskans ledarsida den 19 april, skrev Abrahamsson: "Beatrice Asks motiv för att gå armkrok med polisfacket är kanske inte så outgrundliga när allt kommer omkring. Det är inte någon större hemlighet att en av justitieministerns mest förtrogna i polisfrågor är riksdagskvinnan Hillevi Engström (m). Hon är kriminalinspektör i det civila och har i det privata tidigare haft ett förhållande med Lars Ericson, Stockholmspolisens fackordförande i 16 år." Vilka som ligger med varandra och vem som ringer till vem, är alltid gångbara som argument och förklaringar i buskagitationen. Men jag tror ändå inte att interna personstrider i moderaterna duger som huvudförklaring till polisens effektivitetsbrister. Beatrice Ask är inte vårt solsystems mest flexibla politiker. Hon håller sig till alliansens vallöfte "20 000 poliser år 2010" och hon låter sig inte påverkas av tillfälliga opinionsstormar om behovet av stora organisationsförändringar av polisen. Sten Heckscher var rikspolischef i nio år. I en intervju i "Dagens juridik" (22/4) talar Heckscher om de politiska realiteter han hade att hantera i sitt uppdrag: "För en rikspolischef finns det tre maktpoler; regeringen, facket och medierna. Man klarar av att vara osams med en av dem. Möjligen två. Men alla tre, det går inte. Jag bemödade mig att ha goda relationer med både facket och regeringen. Man måste välja sina krig." Och det är väl just det alla gör; väljer sina krig. Karin Jonsson krigar mot passiva sossar och män i uniform. Maria Abrahamsson krigar mot Hillevi Engström och facket. Den gamle polischefen Heckscher krigade mot medierna. Vem den nye rikspolischefen ska kriga mot är svårt att säga. Han/hon är ännu inte utsedd. Förmodligen kommer ingen ny polischef på plats förrän regeringen bestämt sig för vilket krig som alliansen ska utkämpa i polispolitiken.
Läs mer om
Norrköping