I gårdagens Sifomätning är alla åtta partier kvar i riksdagen. Den enda statistiskt säkerställda förändringen är Kristdemokraternas ryck upp till 4, 1 procent. Att Centerpartiet kravlar sig upp till prick 4 procent i Sifos intervjusvar gläder självklart plågade partister i centerlägret. Men förbättringen kan vara en statistisk synvilla.
Centerpartiet behöver av allt att döma både lite tur och hjälp utifrån för att känna sig någorlunda säkert på att partiet får kvittera ut partistöd för tjänstgörande riksdagsledamöter även under nästa mandatperiod. I ett lätt galghumoristiskt inlägg på twitter i går bönade till exempel riksdagsledamoten Staffan Danielsson om att någon statsvetarexpert skulle ha godheten att slå fast att "Centerpartiet är rökt i nästa val".
I övrigt är det mest intressanta att just ingenting händer. Medborgarna är ännu vilande och avvaktande i sina väljarroller.
Politikerveckan som startar om knappt två veckor i Visby kan, mot fonden av den rådande stiltjen bli extra intressant i år. Inte intressant i så mening att händelser i Visby 2013 kommer att ha direkt påverkan på valresultatet 2014. Men intressant i den betydelsen att många av partiledarna sannolikt kommer att pröva nya och/eller nygamla grepp för att se om vingarna möjligen bär.
Partierna släpper givetvis inte greppet om sina profilfrågor.
Vänstern har sin Vinstvarning, KD har Allianstillhörigheten, MP har Klimatoron, SD har Invandrare, FP har Skolan, S har Arbetslösheten, M har Regeringsduglighet genom firma ReinfeldtBorgBildt och Centern har (möjligen) Småföretagarna.
Varje partis profilfråga lär därför återkomma när partiledarna en efter en äntrar talarstolen i Visbys vackra Almedalspark. Som gårdagens Sifo visade så behövs det emellertid en hel del skruvande och vässande på de flesta partiers profiler för att väljarna ska lägga märke till dem.
Förr eller senare måste till exempel något parti ta tjuren vid hornen och bjuda Sverigedemokraterna seriös konkurrens i invandringsfrågan.
SD har liksom fått privilegiet att bestämma att invandringen är dyr och problematisk.
Folkpartiets Jan Björklund vände på kuttingen i SVT:s partiledardebatt tidigare i våras. Han visade med siffror och exempel från svensk nutidsverklighet att problematiserandet till stora delar är överdrivet. Här skulle Folkpartiet kunna sticka ut på ett positivt sätt.
Moderaterna skulle behöva vilja något mer än att regera. Reinfeldt, Borg och framförallt Bildt håller inte i all evighet. Nu är väl jag i någon mening part i målet; men jag har uppriktigt talat svårt att sätta fingret på vad M vill med Sverige om de får bilda regering ännu en gång.
Socialdemokraterna är tydligare med vad de vill. Får S två mandatperioder på sig så ska Sverige ha lägst arbetslöshet av alla länder i EU. "Fler människor i arbete" är styråran för i stort sett all övrig politik. Så är det sagt och så lär det nog förbli i stora drag.
Centerpartiet har haft ett i långa stycken förfärligt år. Ska partiet undvika att rökas ut från Helgeandsholmen vid nästa val så räcker nog inga profilvässningar i världen. Staffan Danielsson och de andra C-ledamöterna får hoppas på att slumpen står dem bi.