Otrohet som kan löna sig
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Miljöpartiet är svensk politisk enda gränsgångare. För Mona Sahlin var det därför av största betydelse att snabbt kunna bilda en oppositionskoalition med MP. Hon lyckades med detta. Hon tvingades dessutom att ta med Vänsterpartiet i båten. Vänsterns deltagande stänger koalitionen. Det är osannolikt att något eller några av de små borgerliga partierna skulle sätta sig i en regering tillsammans med V. Lars Ohly och stora delar av hans partiledning anstränger sig allvarligt och seriöst för att bli regeringsfähiga. Det vet att det i huvudsak är deras ansvar att inte skrämma bort MP. Leninaffischer, förstatliganden och krav på våldsamma skattehöjningar måste tonas ned. Fram till valdagen finns ingen ko på isen. Blocken är formerade och kommer att hålla ihop. Utspelen om möjliga nya regeringskonstellationer efter valet bör uppfattas som en del i den psykologiska krigföringen mellan Socialdemokrater och Moderater. Det behövs typ ett världskrig för att S och M ska sätta sig i samma regering. Det enda vi vet riktigt säkert är därför att något av de båda partierna kommer att bilda stommen i statsrådet åren 2010-2014. Rimligt att döma har V och KD samma tuffa villkor. De har bara chansen att få regera om väljarna röstar fram en majoritetsregering inom de nuvarande blockgränserna. FP och C har möjligen något bredare optioner. Givet vissa lägen kan det inte uteslutas att något eller båda av partierna kan byta M mot S. Miljöpartiet befinner sig i en mer öppen situation. Det är inte otänkbart att de Gröna - för att förhindra att SD blir vägmästare - tar klivet över blockgränsen. Deras partivänner i den tyska förbundsstaten Saarland har precis tagit ett sådant steg. De valde att regera tillsammans med CDU och liberala FDP heller än att sätta sig med S och vänsterpartiet Die Linke. För dagen är allt detta dock bara spekulationer och politisk krigföring mellan S och M. På lite sikt finns det emellertid anledning att vänja sig vid tanken på blocköverskridande hopp. I oklara lägen är otrohet och "svek"rationella framgångsfaktorer i politiken.