Originellt nog för Widar?
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men okej, låt mig ta upp ett par argument mot jobbpolitiken som jag tycker att vi från alliansen inte har bemött tillräckligt, så får vi se om jag är originell nog för Widars smak. Widar tar upp ett av dem: sänkt a-kassa ger inte fler jobb. Det andra är på liknande tema: sänkt skatt på arbete ger inte fler jobb. Båda dessa argument missar, menar jag, att människors egna ansträngningar gör skillnad. Har man en stark egen drivkraft att skaffa ett nytt jobb, är sannolikheten större att man ska få ett jobb än om man inte har den drivkraften. Jag är väl medveten om att många anstränger sig väldigt mycket, utan att få ett jobb, och jag påstår inte att det är deras eget fel att de är arbetslösa. Däremot förvånar det mig att så många hävdar att höga bidrag om man inte jobbar och hög skatt på lön inte påverkar människors drivkrafter att gå från bidrag till arbete. På många andra områden tror vi på ekonomiska styrmedel. Vi försöker med skatter, skatterabatter och avgifter att göra det lönsamt att göra rätt och olönsamt att göra fel, t ex när det gäller miljön. Om privatekonomin inte påverkar människors benägenhet att försöka komma ur arbetslöshet, kan vi väl ha 100 procents a-kasseersättning? Mot detta invänder en del att det måste finnas jobb att gå till - det räcker inte enbart att stimulera utbudet av arbetskraft. Det finns givetvis en poäng i detta. Arbetslösheten kommer att stiga nästa år till följd av lågkonjunkturen, trots att det blivit mer lönsamt att arbeta. Därför är det viktigt att också föra en politik som hjälper företagen att växa, utvecklas och anställa, en politik som främjar forskning och innovationer, en politik som ökar statens investeringar när konjunkturen viker. Allt detta gör alliansregeringen. Enligt nationalekonomen Anders Forslunds rapport (2008/4) till Finanspolitiska rådet kan jämviktsarbetslösheten, dvs den arbetslöshet som finns oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur, bedömas ha minskat med 1-2 procentenheter, dvs med 50 000 - 100 000 personer, tack vare regeringens jobbpolitik, främst att det gjorts mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Låt mig också påpeka att a-kassan nu ger 80 procent av lönen de första 200 ersättningsdagarna, vilket motsvarar tio månader. De flesta har fått ett nytt jobb betydligt fortare än så. Deras ersättning blir alltså densamma som den blivit, om de hade förlorat jobbet före valet 2006. n n Vad sägs om det, Widar?