I dag samlas EU-ländernas ledare i Bryssel. Under drygt ett dygn ska toppmötets deltagare diskutera vad EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso benämner som "avgörande frågor" för Europa. Enligt Barroso står Europa inför den allvarligaste "krisen på 60 år".
Statsminister Fredrik Reinfeldt intar en stram attityd till toppmötets frågor. I en intervju med radions P1 i går markerade han hårt och klart att det allra viktigaste är att de länder i södra Europa som har finans -konkurrens - och skuldkriser nu på allvar tar itu med sina problem. Reinfeldt ställer sig mycket kallsinnig till floran av förslag som har det gemensamt att EU gemensamt ska ta ansvar för ländernas skulder. "Flera av de länder vi ser har varit 4-5 år i kris, de har flera år av reformer framför sig. Men uthålligheten brister, befolkningarna orkar inte, deras företrädare orkar inte", sa Reinfeldt.
Statsministern uttryckte sig smått burdust när han särskiljde "södra Europas krisländer" från övriga EU.
Programledaren frågade om inte själva meningen med EU var att medlemsländerna ska hjälpa varandra i kristider?
Reinfeldt fick moderera sig något. Visst ska vi hjälpas åt, sa han och räknade upp en rad olika insatser där Sverige är med och finansierar stödpengar av olika slag. Hans poäng är emellertid att det finns mer "grundläggande problem" i dessa länder: "Skatteuppbörden funkar inte som den ska, man har problem med korruption och är inte konkurrenskraftig". Fredrik Reinfeldt har rätt i så mening att länderna med stora strukturella skavanker måste komma till rätta med sina problem. Hemmajobbet måste göras hemma.
Magdalena Andersson är ekonomiskpolitisk talesperson för S. I ett antal intervjuer den senaste tiden har hon gradvis förflyttat socialdemokraternas position i Europapolitiken. Hon återför mer av sans och balans i S hållning. Avståndstagandet till de s k "euroobligationerna" (länder med goda statsfinanser betalar högre räntor medan misskötta länder får lägre) är en viktig markering från socialdemokraterna. Ett sådant system är synonymt med betydligt närmare finanspolitiskt samarbete än vad vi har i dag. "Jag kan inte se att det finns någon efterfrågan i Europa på minskat självbestämmande över finanspolitiken", säger Andersson till Dagens Industri. I likhet med statsministern talar Magdalena Andersson hellre om de verkliga ekonomiska problemen i stället för att ägna sig åt kannstöperier om eurons framtid. I en intervju med Nyhetsbyrån Direkt nämner hon de "obalanser i löneprisutvecklingen" som har byggts upp under en rad år och säger att "det kommer att ta lång tid att komma bort ifrån de strukturella problemen".
Till skillnad mot Reinfeldt ställer sig dock Andersson mer öppen till andra och mindre genomgripande akter av solidaritet i Europa. Hon kan tänka sig någon form av gemensam insättningsgaranti i bankväsendet och hon avvisar inte lika kategoriskt förslag om bankunioner och/eller andra former av gemensamma regleringar av finanssektorn. Det är bra. Sverige ska inte sätta sig på alltför höga hästar. Är olyckan framme kan vi själva snart nog vara på väg mot diket igen. Och kan behöva andras hjälp. Solidaritet handlar om att ge och ta.
Solidaritet hjälper dock föga mot klen konkurrenskraft, svaga regeringar och svindlande underskott. Mot sådant hjälper bara hårt arbete.