Ställningen mellan de politiska blocken är helt jämn. Det budskapet sände radions Ekoredaktion ut i går. Det är ett märkligt sätt att presentera opinionsläget 2011. Före valet 2010 fanns det två politiska block. Efter valet har det förlorande blocket upplösts. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet är numera sina egna partier utan något samarbete.
Kvar finns ett regeringsblock bestående av fyra partier. Oppositionen i riksdagen innehåller även den fyra partier.
Ledare
För Ekots räkning väger företaget Novus samman resultatet från alla opinionsundersökningar under den senaste månaden. Oppositionspartierna är i klar ledning. S, V, MP och SD har 51, 9 procent. Regeringspartierna har 47, 1 procent.
Novus och Ekot räknar dock fortfarande med S, V och MP som ett politiskt block. Varför man räknar på detta sätt är som sagt mycket märkligt.
Mycket talar för att det vad det lider finns betydligt mer intressanta sätt att räkna opinion och röster på. På goda grunder utgår jag ifrån att de båda ytterkantspartierna Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet kommer att stå utanför alla seriösa regeringsförhandlingar efter valet 2014.
Efter att det påtvingade samarbetet med S och MP har avslutats så har V raskt återgått till sin sedvanliga och verklighetsfrämmande politik på i stort sett alla fronter. En ny partiledare efter Lars Ohly kan förmodligen putsa fasaden något. Vänsterpartiets strukturella problem torde dock kvarstå. V hindras av sitt kommunistiska förflutna från att utvecklas till ett modernt och socialliberalt vänsterparti.
Under Gudrun Schyman gjordes stora framsteg; det ska villigt erkännas. Men så fort hon försvann så återgick allt till det gamla. Vänsterpartiets beteende bör tolkas som att partistrukturen i sig fortfarande vårdar kommunistiska dygder och tänkesätt.
En ny partiledare, även om det blir den sympatiske och durkdrivne Jonas Sjöstedt, lär knappast kunna bli vald utan bugningar och knäböjningar åt traditionen. Därmed är V med största möjliga sannolikhet rökta på förhand i alla seriösa spekulationer om regeringsbildning efter 2014. Samma sak gäller för Sverigedemokraterna. Det kommer att dröja mycket länge innan Moderater eller Socialdemokrater öppet kommer att räkna med SD för att få ihop en regeringsduglig majoritet i riksdagen. I Novus sammanvägning av opinionsläget för maj månad går dessutom SD glädjande knackigt. Med lite tur och förlig vind så kan de svenska skattebetalarna kanske slippa att försörja Sverigedemokraternas halvrasister efter 2014.
De tre små borgerliga partierna i regeringsblocket har det mycket besvärligt. Kristdemokraterna ligger konstant under spärren i riksdagsvalet. Centerpartiet dansar på spärren. Folkpartiet lyfts något av sin skolsymbios. Partiledaren Jan Björklund är entusiastisk och profilerad. Risken är emellertid stor att väljarna hinner tröttna innan 2014. Bilden av svenska elevers dåliga skolresultat har gynnat Folkpartiet så länge Jan Björklund har kunnat skylla problemen på Sossarna. Men hur länge håller det? Björklund behöver framsteg att rapportera om 2014. Då duger det inte med attacker mot en flumskola som skapades av S-regeringar i forntiden.
Valet 2014 kommer att vinnas av det av två blockbildande partier som har mest att erbjuda Miljöpartiet och något av de borgerliga småpartierna som lyckas hålla sig kvar i riksdagen. Utgången är långtifrån given. Socialdemokraternas Håkan Juholt har fått upp ångan och går framåt i Ekots sammanvägda mätning av partisympatierna. Moderaternas Fredrik Reinfeldt backar något.
Mycket kan hända. Mycket kommer att hända. Det är omöjligt att spå hur det kommer att gå. En sak är dock solklar. De politiska block som Ekot rapporterar om finns inte kvar. Efter 2014 kommer de att vara stendöda.