Det är många som har problem med att klara sej i det moderna datoriserade samhället, kanske så många som 20 - 25 %. Det är ju lite förargligt att tillstå att man inte hänger med, så antalet är nog osäkert, men kan bland annat handla om folk som inte har bott så länge här och har språksvårigheter. Det kan vara människor med varierande grad av funktionshinder, som inte alltid har någon som hjälper och stöder.
Det är utan tvivel en växande andel åldrande personer, som är födda i den forngrå urtid, då inte alla - om ens några - var uppkopplade på nätet.
En av nackdelarna med att leva länge är att syn, hörsel och tankeskärpa avtar, stilla men obönhörligt för många. Det går bra att klara vardagslivet i bekanta situationer men är förvirrande att hänga med i det som är oprövat.
Det här verkar vara svårt att fatta för den som är välutbildad, frisk, pigg, född i Sverige inom de senaste femtio åren och i stånd att förstå datorspråket. Det är tydligen knepigt att tänka sej hur livet gestaltar sej för inemot en fjärdedel av befolkningen. Vi är inte ens säkra på att dom lyckligt lottade bryr sej heller.
Fundera ett slag på vad som händer när ni vill ta reda på något, kanske tid och plats för buss- eller spårvagn, vem man ska vända sej till om man är sjuk, hur mycket något kostar och så vidare.
Ni ringer, en röst svarar ”det är många som ringer just nu men du blir placerad i kö”. Ni får då och då höra att kön fortfarande är lång men ni har nummer någonting. Antagligen talar rösten om att ni ska trycka 1 för det och 2 för det osv. I bästa fall finns det en kundtjänst. Har den lomhörde, kanske smått förvirrade uppfattat vilken knapp hen ska trycka? Använder rösten ord och begrepp som är okända eller svårbegripliga för den som frågar?
Ett annat problem för den åldrande och/eller överviktiga är att handla kläder. Även den äldre delen av befolkningen kan behöva och önska något att sätta på sej, helst något hen ryms och trivs i. Det finner man inte lätt i de vanligaste affärerna som saluför kläder! De verkar ha siktat in sej på barn och barnbarn till vår gumma eller gubbe.
Jovisst finns det affärer som säljer vettiga kläder, men man finner inte alls de affärerna så lätt och i de vanliga affärerna hänger det oftast lite tråkplagg i nåt hörn. Vilken kundkrets ser tillverkare och inköpare framför sej?
För oss är det ett mysterium att inte klädfabrikanterna går ut och tittar på hur normalkunden ser ut. Det är inte på långa vägar så många som behöver storlek 36 -38 som fabrikanten tror, det är däremot väldigt många som drar 44 - 46 eller mer.
Inte heller ökar man på längden bara för att midjemåttet blir större, tyvärr tycker nog många, som är less på att klippa av byxbenen.
Ja visst har många av den fjärdedel vi pratar om bullat ut både här och där, men nog borde deras pengar vara välkomna ändå?
Efter vad vi hört finns det rätt många som har samlat ihop en slant under årens gång. Mormor kan ju vilja använda slantarna till kläder men inte gå klädd som barnbarnet.